Om någon har haft en propp som har lossnat och vandrat vidare kan man då se ”sviterna” efter den på någon röntgen, och i såfall vilken röntgen?
Att kartlägga blodbanor är en komplex uppgift där ofta flera metoder används. Först genomförs en klinisk bedömning.
En propp som lossnar (emboli) sätter sig alltid på något annat ställe i blodflödets riktning. Om en propp lossnat och ger symtom beror val av diagnostisk metod på var och vilka symtom denna propp ger. Blodprov för analys av koagulation, pågående ischemisk sjukdom, mm. är en mycket viktig initial del i en utredning.
Har man inga symtom eller avvikande blodvärden finns ingen anledning till någon röntgen.
Venösa proppar från benen sätter sig i lungartärerna (lungemboli). Dessa diagnostiseras med CT (datortomografi). Isotopundersökning kan ibland användas för att kontrollera effekterna efter en ev. propp i ett organ. Detta görs dock ej på röntgenavdelningen.
Har man haft tidigare proppar i benens vener ses dessa kärl som sk. posttrombotiska kärl. Det betyder att venerna är slingriga, många och saknar på många ställen normalt förekommande venklaffar. Detta kartläggs med antingen ultraljud eller en sk. flebografi.
Proppar i övriga artärsystemet lossnar mer sällan men kan då så sker diagnostiseras med CT, MR, ultraljud eller angiografi. Proppar i artärsystemet kräver oftast akut undersökning och behandling.
Gemensamt för de flesta undersökningar av blodbanorna är att kontrastmedel sprutas in i blodkärlen.
K.T. rtgssk.
Röntgenavdelningen Helsingborgs lasarett