kontrast – Sida 2 – Fråga Röntgendoktorn

Om för mycket kontrast

Vad händer om man får för mycket kontrastväska?

Risker med kontrastmedel är bla. den nefropati (njursvikt) som patienten kan få efter en kontrastinjektion. Den exakta orsaken till denna ev. njursvikt efter kontrast är i mycket oklart. Risken ökar dock markant, enligt flera studier, om patienten även tidigare har en viss njursvikt med sig i bagaget inför en röntgenundersökning med kontrast.
Man tror rent fysiologiskt att svikten beror på att njurarna reagerar med bla. viss syrebrist (hypoxi). Detta uppkommer av att kontrasten ökar storleken på blodkärlen genom osmos som då ökar njurarnas genomströmning av vätska. Denna ökade mängd vätska genom njurarna ökar även kroppens återresorption av bla. natrium som i sin tur kräver en ökad syresättning av njuren, osv. Men som sagt mycket är fortfarande oklart varför det blir så…

Risken för kontrastrelaterad njursvikt beror bla. på kontrastmängd, patientens njurfunktion samt andra faktorer som kan påverka njurarnas funktion att utsöndra (kissa ut) kontrastmedlet.
För att minimera riskerna med kontrast tar man hänsyn till om patienten fått kontrast med täta intervaller, patientens ålder, om patienten är uttorkad (dehydrerad), hjärtsvikt, diabetiker, medicinering med Metformin, mm.
Det är remittentens (patientens egen doktor) ansvar att klargöra dessa riskfaktorer inför en undersökning som ev. kräver kontrastmedel.

Inför en undersökning gör man alltid en skattad bedömning av riskfaktorer, frågeställning, organområde samt en uträkning av hur mycket kontrast som kan komma ifråga. Väger riskerna över mot nyttan av en undersökning med kontrast får man välja att minimera mängden kontrast eller välja alternativa diagnostiska metoder utan kontrast. Kontrastmedel är vid flertalet frågeställningar dock helt avgörande för en adekvat diagnostik.

Det finns en viss risk att kontrastförvärvad njursvikt ger förlängd sjukhusvård, ev. dialys vid svårare svikt eller i värsta fall patienten avlider som följd av grav njursvikt.
Andelen patienter som får biverkningar av kontrast har ökat de senaste åren då patientvolymen som genomgår en kontrastmedelsundersökning har ökat markant pga. lätt tillgänglighet, ökade diagnostiska organområden, undersökningar med mycket äldre patienten än tidigare, mm.
Kontrastmedel är enligt forskning den tredje vanligaste orsaken till sjukhusvård för akut njursvikt.

Dessa risker är i stort detsamma för kontrast såväl för datortomografi (CT) som för magnetkamera (MR).

K.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Kan man missa kontrasten i bilden

Gjorde en magnetkameraundersökning igår och den som skulle injicera kontrastvätskan misslyckades upplevde jag (han var inte ordinarie personal). Det kom utanför på armen och han torkade upp det. Jag kände ingenting i kroppen som jag gjort alla andra gånger jag fått det. Påtalade det men han vidhöll att man inte säkert kände av det och att det inte var något problem. Tog även upp det med receptionisten efteråt som sa att det skulle upptäckas omgående på dataskärmen om det inte hade lyckats.
Jag känner mig ganska övertygad att jag inte fått i mig kontrastvätskan.
Hur påverkar det resultatet i så fall? Finns det risk att man missar något? Kan man verkligen se om man missat kontrastvätskan?

Vid en injektion av MR-kontrast injiceras denna ofta för hand av en sjuksköterska som relativt enkelt avgöra om kontrasten går ”rätt” i blodkärlet eller inte. När man sprutar något utanför ett blodkärl (extravasering), för hand eller med en sk. automatisk injektor, brukar detta kännas rejält på patienten samt att en kvaddel vid punktionsstället uppkommer. Om något droppar utanpå huden kommer detta troligen från när sjuksköterskan kopplar på en förlängningsslang eller vid kontroll av befintlig kanyl med koksalt innan själva kontrastinjektionen. I praktiken kan även förlängningsslangen till nålen lossna vid pågående injektion om den inte skruvats på ordentligt.

De flesta patienter får ingen känsla av MR-kontrasten vid själva injektionsmomentet. Det är oftast först i efterhand patienten kan få huvudvärk, yrsel och illamående, som är de vanligaste effekterna efter en MR-kontrastinjektion.
Vad gäller jodkontrast vid en CT-undersökning får patienterna oftast mycket mer känningar av kontrasten vid själva injektionstillfället i form av bla. värmekänsla i kroppen.

Att kontrast verkligen injicerats i patienten är ofta förutsättning för en diagnostik där kontrast krävs för en specifik frågeställning.

Som beskrivits ovan går det oftast snabbt att ”fysiskt” avgöra om kontrastinjektionen inte ”går rätt”. Det kan ibland vara svårt för sjuksköterskan, beroende på typ av undersökning och organområde, att direkt framför monitorerna vid undersökningens gång avgöra om patienten fått lämplig mängd kontrastmedel för att ge en adekvat undersökning.
Om injektionen på något sätt gått fel eller annan oklarhet finns kontaktas ansvarig läkare (radiolog) eller annan medicinsk ansvarig som gör en bedömning av bilderna om undersökningen gått som förväntad, kontrastmängden räcker eller behöver kompletteras med ytterligare en undersökning. Även vid den senare bedömningen av bilderna kan läkare se om oklarheter fanns vid kontrastinjektionen.

Så oavsett oförutsedda händelser vid en enskild undersökning får patienten alltid en fullgod diagnostisk undersökning i slutändan.

K.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Om blodkärl spricker vid kontrastinjektion

När jag nyligen gjorde en kontraströntgen av min hals gick min åder sönder och kontrasten gick ut i armen istället. Sved och gjorde väldigt ont, armen började svullna runt området där nålen satt. Var efter någon timme svullen och spänd över hela armen.

Ringde 1177 som uppmanade mig omgående att uppsöka Akuten. Väl där fick jag av Akutläkaren beskedet att linda armen och kontrollera min puls. Röntgöverläkaren blev också tillkallad men där var beskedet kall och våta kompresser alt. handdukar. Gjorde både ock och har lindat armen inatt.
Vaknade i morse med en hand som var som en fotboll. Besked jag även fick att om pulsen höjs och om inte svullnaden minskar så bör jag höra av mig igen om 48 tim. Orolig.

Det händer då och då att det blodkärl där nålen sitter spricker eller att kontrasten går utanför blodkärlet (extravasering) vid injektionen. Detta kan bero på att nålen (venflon(PVK) inte ligger i blodkärlet utan i/mot/utanför kärlväggen, gammal PVK, fel storlek på PVK, flertalet punktionsförsök med PVK eller att blodkärlet där nålen sitter är för litet för den volym och hastighet man ska injicera kontrasten med.

Kontrasten injiceras med en sk. kontrastinjektor som ger den i förväg bestämda dos kontrast och natriumklorid med en viss hastighet. Normalt ligger injektionshastigheten på 2-5ml per sekund beroende på vilket organområde som avses undersökas. Risk för extravasering ökar med högre injektionsflöden. Injektorn är så konstruerad att den automatiskt avbryter injektionen om den känner av ett motstånd i samband med injektionen. Tanken är att vid injektion utanför blodkärlet uppstår ett motstånd i inflödet som då injektorn känner av och avbryter. I teorin….
Det händer att injektorn, trots felplacering av nålen, fortsätter med injektionen som om allt vore bra.

Personal står alltid hos patienten initialt när kontrast injiceras för att kontrollera att allt ”flyter på” som det ska och att patienten inte känner några obehag av något slag. Om en sk. extravasering sker känner personalen oftast detta tidigt i form av en snabb svullnad kring injektionsstället. Patienten upplever oftast även en stark smärtförnimelse i injektionsområdet i samband med detta. Sker detta avbrytes injektionen omedelbart. Det finns dock patienter som trots extravasering av en stor volym kontrast och natriumklorid inte känner några obehag alls. Mestadels då äldre.

Hur en ev. behandling och uppföljning är efteråt vid en extravasering beror på hur mycket kontrast som hunnit injicerats innan injektorn stoppas samt var extravaseringen skett.
Ansvarig radiolog kontaktas alltid efter undersökningen om en större mängd kontrast injicerats utanför blodkärlet. Radiologen inspekterar då och tar beslut om ev. behandling.
Om enbart en mindre svullnad uppstått vid injektionsstället och patienten inte upplever andra obehag får patienten gå hem. Vid en större extavaserad kontrasmängd kontaktas ortoped eller kirurg inom sjukhuset för konsultation innan patienten ev. får gå hem.

Behandling av mindre svullnad pga. extravasering är bla. högläge av armen och kalla omslag på svullnaden. Patienten kan själv kyla denna mindre svullnad med kylda omslag, 15-60 minuter, 3 gånger per dag, tills svullnaden gått ner.

Om patienten har kvarstående smärta från injektionsstället efter 3-4 dagar bör patienten kontakta sjukvården. Likaså ska sjukvården kontaktas om patienten får hudblåsor, sår, ökad rodnad eller svullnad. Dessa symtom kan uppstå även efter en mindre mängd kontrast i huden.
Om patienten upplever kall hud eller får nedsatt känsel i fingrarna anses detta som svårare komplikationer som kan ge blodcirkulationspåverkan vilket starkt kan påverkar syresättningen distalt ut i armen. Man känner då även pulsen sämre. Dessa svårare komplikationer kan kräva kirurgiska ingrepp.

Så om en redan svullnad av armen efter kontrastinjektion fortsätter att svälla eller man får andra symtom (se ovan) ska man åka in till en akutmottagning, vårdcentral eller liknande omgående.
Få inte konsultation över telefon om besvären ökar utan detta behöver synas kliniskt av en läkare.

K.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Vad innehåller kontrast

Vad innehåller kontrasvätskan som används vid DT röntgen? Det är hjärnan som ska röntgas.

All kontrastmedel som ska injiceras i blodet är vattenlösligt. För röntgenundersökningar innehåller kontrasten bla. jod som är det ämne som gör att man ser kontrasten i kroppens organ då detta sprutas in. Jod har den kemiska egenheten att den kan bilda vattenlösliga föreningar med låg toxicitet. Jodatomens höga täthet gör att röntgenstrålen bromsas upp lite. Denna attenuering (dämpning) av strålens passage genom ett organ gör att man då får en skillnad i röntgenbildens gråskala dvs. man ser kontrastmedlet.
För att få jod lösligt och flytande blandas denna med bl. trometanol (emulgeringsämne), vatten, saltsyra (reglerar ph-värdet), natriumklorid, mm.

Jodkontrast lämnar kroppen via urinen varför en väl fungerande njurfunktion är viktigt. Likaså ska man dricka rikligt såväl före som de efterföljande 12-24 timmarna så denna kontrast helt lämnar kroppen. Riklig dryck ger en ökad blodplasmavolym som i sin tur ger en ökad njurgenomblödning som anses minska påverka på njurarna av kontrasten.

Kontrasmedel för MR- och ultraljudsundersökningar innehåller inte jod utan har helt andra ingredienser.

K.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Diarré av dricka kontrast

Vattniga diarréer efter att ha druckit kontrast inför ultraljudsundersökning.
Är detta vanligt?

Det finns oss veterligen ingen ultraljudsundersökning där man dricker någon form av kontrastmedel innan själva undersökningen. Normalt vid en ultraljudsundersökning av bukorgan är att patienten ska vara fastande i den utsträckning detta är möjligt. Således ingen dricka innan.

Däremot är det nästan ett normalt förfarande vid en datortomografi (CT) av buken.
Denna blandning patienten ska dricka kan då ge diarré efteråt vilket beror på den Sorbitol (sockersubstans) vi blandar i. Sorbitol har den effekten att påskynda passagen i tarmarna under den korta tid (1 timme) patienten dricker detta på röntgenavdelningen inför undersökningen. Detta för att få hela tarmen fylld med kontrastvätska vid bildtagningen.
Denna snabba passage kan då även ge orolig mage och diarré.
Så du har nog gjort en CT-buk….

K.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Huvudvärk av kontrast

I november var jag på kärlröntgen av huvudet med kontrastväska, är det vanligt att man får attacker av huvudvärk efteråt?

Att få huvudvärk efter injektion av jodkontrastmedel i blodet är en övergående känd sen ”biverkning” dock inte en helt vanlig sådan (ca. 1 av 150 pat.). Denna behandlas enbart symtomatiskt dvs. med huvudvärkstablett.

Flertalet jodkontrast-sorter är isotoniska eller lätt hypertona vilket betyder att de drar ingen eller minimal vätska ur celler (osmos) och det interstitiella rummet till blodbanorna. Troligen är det denna ytterst minimala men dock vätskeförlust ut i blodkärlen som då ger en ökad volymexpansion (vasodilatation) vilket i sin tur ger upphov till den förväntade värmekänsla man normalt känner i kroppen av en kontrastinjektion.
I hjärnan finns den sk. blod-hjärnbarriären som hindrar främmande ämnen och kontrastmedel att nå utanför hjärnans blodkärl in i hjärncellerna (CNS). Detta hindrar dock inte den något hypertona kontrasten att dra vätska ut från hjärnans interstitiella vävnad (hjärnbarken) in i blodkärlen. Dvs. hjärnan blir för en kort stund uttorkad. Denna minimala men trots allt en störning i hjärnans vätskebalans kan då ge symtom i form av huvudvärk.
Det finns mycket sällsynta fall där kontrast passerar blod-hjärnbarriären och kan då ge svårare neurologiska symtom så som svår huvudvärk, kramper, förvirring och motoriska störningar, mm. Likaså kan metastaser, meningit, etc. ge en barriärskada där kontrasten då kan påverka nervceller, som är mycket känsliga för yttre stimuli, som då kan ge liknande symtom.

Om det var kontrasten eller det faktum att även stress och den obehagskänsla de flesta nog känner inför denna undersökning och en injektion, av ett för sig själv okänt medel i kroppen, nog kan ge huvudvärk. Vad som orsakade din kan vi inte sätta fingret på men kontrastrelaterad huvudvärk ska vara övergående inom några timmar eller någon dag.

Symtom som kan relateras till en nyligen kontrastinjektion som inte går över inom någon eller några dagar ska man ta upp med sin egen doktor. Likaså ska man meddela röntgenpersonal om dessa ”biverkningar” om fler röntgenundersökningar med jodkontrast ska göras i framtiden. Vid svårare besvär efteråt ska man givetvis söka akut sjukvård.

K.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Yr av kontrast

Jag har fått kontrastvätska i kroppen vid en datortomografi på bröstkorgen. Jag blev fruktansvärt yr i huvudet efteråt och det satt i i flera timmar. Innehöll det någon form av morfin som jag inte tål?

Kontrastmedel kan ge upphov till en mängd symtom, omedelbara eller senare, som generellt inte anses allvarliga. Värmekänseln i delar av kroppen är absolut vanligaste omedelbara symtom i samband med kontrastinjektionen.
Huvudvärk och yrsel är en lättare form av överkänslighetsreaktion av kontrastmedel. Uppträder då ofta som ett senare symtom (efter ca. 1 tim) och kan hålla i sig under några dagar. Vid svår huvudvärk bör man sök sin doktor.
Kontrastmedel innehåller inte någon form av morfin eller annat ”icke kontrastläkemedel”.

Oavsett typ av besvär efter en tidigare kontrastmedelsinjektion ska man meddela sin egen doktor, samt vid ev. ny framtida undersökning, den personal som gör undersökning om dessa tidigare besvär man haft efter kontrasten. Oavsett besvärsform.

K.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Kontrastbiverkningar förr och nu

Gjorde en CT röntgen med kontrast för ca 25 år sedan, reagerade då med att hjärtat rusade ( slog snabbt). Kände ingenting av en värmande känsla vilket de sa att jag kunde göra. Ska nu göra en ny CT-röntgen av buk med kontrast.
Normalt med snabba hjärtslag?

Kontrastmedel som användes tidigare, före och under -80-talet, ansågs allmänt som obehagliga. Dom gav nästan alltid upphov till en mängd biverkningar i form av smärta, njurpåverkan, illamående, mm. Dagens kontrastmedel har framförallt utvecklats från att vara högosmolära (dra till sig mycket vätska) till att idag ha en osmolalitet nästan som blodet (isoosmolalitet).
All kontrastmedel (ej Barium) kan ge allvarliga symtom om inte riskfaktorer för detta beaktas före användning. Från normalt förväntade effekter till, dock ovanligt, livshotande tillstånd.

Vanlig effekt av kontrast är den värmekänsla patienten upplever i samband med injektionen. Denna känsla av värme är snabbt övergående (ca. 1-2 min) och får anses som en normal reaktion av kontrastinjektionen. Likaså får lättare illamående anses som mild men mer sällan reaktion.

Utslag (urticaria), oavsett omfattning, visar oftast på en direkt reaktion kan dessutom vara en del av en ev. mer omfattande reaktion.
Systempåverkan med påverkan från olika organsystem är en allvarlig anafylaktisk reaktion där akuta vårdinsatser krävs för att häva effekten. Anafylaktisk överkänslighetsreaktion är då i form av blodtrycksfall (hypertoni), påverkan av andningsvägarna i form av tex. andnöd, ödembildning (svullnader), mm.

Även tacykardi (snabb hjärtfrekvens) och bradykardi (långsam) anses som allvarlig reaktion om de uppträder tillsammans med andra svåra reaktioner tex. blodtrycksfall.
Dock får en isolerad snabb pulsökning, då i samband med en kanske obehaglig situation, nog anses som en stressfaktor i sammanhanget. Arytmi (oregelbunden hjärtrytm) är en dokumenterad men sällsynt reaktion på kontrastmedel. Anlag för hjärtflimmer eller annan ”normal” hjärtåkomma påverkas normalt inte av kontrastmedel. Tar man sk. beta-blockerare för blodtryck, arytmi, mm. bör man uppge detta för den personal som gör undersökningen så isolerade extraslag, pulsökning, etc. inte misstolkas som en allvarligare form av reaktion (anafylaxi).
Likaså ska man alltid uppge ev. tidigare obehag i samband med kontrast injektion. Oavsett hur långt tillbaka i tid detta ligger.

Det är dock viktigt att patienten inte i ”onödan” klassificeras som kontrastallergisk pga. oklar värdering av ev. riskfaktorer och när detta inträffade, mm.
En notis om kontrastallergi i journalen kan påverka framtida undersökningsformer.

K.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Reagerat mot flera kontrastsorter

Vid två tillfällen har jag reagerat på kontrastvätska, fotografering undersökning av ögonbotten (minns inte vad för slags kontrastvätska jag fick, men fick kraftig allergisk chock med andningsproblem) och andra tillfället för att kolla om jag hade en lungpropp och gjorde då en slags röntgen med kontrastvätska.. Vid senare tillfället fick jag ett ”motgift” men reagerade med andningsproblem och fruktansvärd sprängning i huvudet.
Vad är jag allergisk emot?
Har nu fått Borelia…och äter Tikacillin och får lite stickningar i halsen. Finns något sammaband mellan dessa två (tre) substanser jag reagerar på?

Du har troligen gjort en luoresceinangiografi dvs. en fotografering av blodkärlen i ögats nät- och åderhinna.
Det färgämne, Luorescein, som använd vid denna ögonundersökning vet vi inte så mycket om. Detta läkemedel kan dock ge liknande biverkningar som vid användandet av jodkontrastmedel inför en röntgenundersökning.

Då du även fått allvarliga reaktioner (anafylaxi) mot jodkontrast vid lungkärlröntgen (CT lunemboli), trots du premedicinerats innan undersökning för allergiska reaktioner, bör man därför noga överväga alternativa undersökningsmetoder som inte involverar kontrastmedel av något slag.
Om trots allt en kontrastundersökning anses så pass viktig för din hälsa och välbefinnande, trots överhängande risk för ev. svårare reaktioner, ska premedicinering med steroider ske innan kontrastinjektion samt ska det planeras för en efterföljande sjukhusbunden eftervård med noggrann övervakning efter undersökningen. Det kan även vara aktuellt med en ökad dos av steroider som premedicinering innan undersökningen.
Man bör även prova byta till annat kontrastmedel än det som användes vid senaste röntgenundersökningen som gav en reaktion.

Tikacillin, som är en penicillin, har inget gemensamt med jodkontrastmedel som vi vet.

Då du reagerat kraftigt mot flera sorters kontrast samt penicillin bör kanske även en allergolog konsulteras för framförallt premedicinering inför ev. framtida kontrastmedelsundersökningar. Detta bör du absolut ta upp med din egen doktor.
Att kunna använda kontrastmedel vid en röntgenundersökning är oftast viktigt för att få en säker diagnostik.

K.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Missa fynd på CT utan kontrast

Undrar om man kan ”missa” att se något på dt buk/thorax röntgen?
Skulle göra en med kontrast men i sista minuten fick jag inte det pg av allergi. Jag har smärta i buken/rygg, och sväller mer och mer. Hög sr lågt hb…
Något måste det ha missat??

Jo man kan missa en del ”fynd” på CT-bilderna där man inte använt sig av intravenös kontrast (till blodet).
Flertalet ”onormala” processer i kroppen är väldigt blodkärlsrika. Tack vare denna ”patologiska” ansamling av nya blodkärl, i tex. en tumör, kan man se och särskilja denna från omgivande strukturer och organvävnad.
Likaså kan det vara inverterade förhållande där då onormala ”fynd” i kroppen, som är kärllösa, tex. cystor, varansamling, mm. då ses där den omkringliggande vävnaden laddar upp med kontrast men där tex. cystan förblir kontrastlös.
Dvs. man använder kontrastmedel för att förstärka och skilja på normal resp. onormal vävnad i kroppen från omkringliggande vävnad.

Utan kontrastmedel ser man de flesta organ i kroppen. Man tittar på homogenitet, anatomiska former, onormala oklarheter i bilderna, mm.
Har man gjort en CT utan kontrast och ser något onormalt i bilderna så kompletterar man alltid med ytterligare CT, MR eller ultraljud beroende på vad och vilket organ det rör sig om.

Har man någon svårare allergi eller tidigare reagerat mot kontrast kan man behöva [ premedicinera ] i förväg mot en ev. reaktion mot kontrastmedel. Detta beror dock på vilka symtom den allergin man har normalt ger.

K.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg