Jag vill gärna veta hur kan man skilja mellan höger och vänster lunga på röntgen sidobild?
På sidobilden av lungorna projiceras all lungvävnad och alla centrala blodkärl i bröstkorgen över varandra. Man får dubbelkonturer av i stort allt. En frontal-projicerande bild tas alltid vid en lungröntgen medan sidobilden mest används som referens vid tolkningen av frontalbilden.
Ibland kan det vara svårt att enbart på sidobilden avgöra vilket som är vänster resp. höger lunga. Ligger både bakre- och diafragmakonturerna precis över varandra är det destu svårare. Dock brukar man inte få sådan precis konturbildning. Oftast hamnar höger lungas bakre kontur längre ut i bilden än vänster lungas. Detta beror på att röntgenstrålen som träffar patienten är divergerande. Dvs. höger lunga avbildas större än vänster lunga som befinner sig närmare bilddetektorn. Även diafragmakonturerna brukar skilja i höjd. Patienten har normalt luft i magsäcken som då visar vilken som är vänster lungas diafragmakontur.
Jag undar lite ang dom olika röntgen undersökningarna.
Jag har gjort en ”vanlig” skelettröntgen på min rygg och fick reda på att jag har ”lindrig” skolios.
Men nu funderar jag på om jag ska be att få göra någon annan röntgen undersökning då jag har fruktansvärt ont i ryggen och var jag än kolla så står det att det jag har inte ska ge några symtom. Kanske är något med mina muskler eller liknande som inte den vanliga röntgen ser. Vad är det man ska göra?
CT eller MR?
Hur mycket besvär man har av sin skolios beror mycket på hur grav ryggkrökningen är. Lindrig skolios ger oftast inga ryggbesvär.
Ryggont kan bero på många orsaker. Bland annat kan ryggmuskelspänningar orsaka värk i ryggen.
Hör med din egen doktor om han anser att en vidare utredning behövs eller det finns behandling eller lindring för de besvär du har idag. Smärtsymtom från muskler och leder kan ev. ibland lindras med sjukgymnastik, kiropraktik, etc.
Konventionell röntgen av ryggen ger bra bilder av ryggskelettet. Dvs. en god diagnostik av kotkroppar, förhållanden i kotbågar och kothål, kotutskott, mm. För vidare utredningar av mer ”mjuka delar” i ryggen så som mellankotdiskar, facettleder, ryggmärg, nervrötter, senor, mm. är MR är den klart bästa metoden.
Jag skall genomgå en colonröntgen med kontrast och luft. För femton år sedan hade jag en svår inflammation i buken orsakad av mitt problem. Fem dagar på sjukhus utan mat och jag blev bra. Jag fick kostråd och besked att om detta händer igen får jag påse på magen. Vid midsommar 2009 fick jag återfall och behandlades med antibiotika, före jul 2009 samma sak, i januari 2010 ännu en gång. Nu skall jag utredas igen.
Efter mycket om och men kommer vi nu till frågan.
Den Colonröntgen som jag genomgick då var helt obeskrivligt smärtsam. Jag påtalade detta för min husläkare och begärde en CT-Buk eftersom detta enligt all expertis är den vanligaste metoden, och även den bästa när det gäller att hitta divertiklar och eventuell fri luft eller förändringar utanför tarmen.
Är jag helt ute och cyklar eller har jag åtmindstonde lite rätt??
CT-buk är inte lämpad eller avsedd för undersökning av tjocktarmen.
Vad du nog syftar på är en CT-colon. Denna speciellt utformade CT-undersökning är helt inriktad på undersökning av tjocktarmen.
Med CT-colon ses tarmens utsida vilket man inte gör med konventionell röntgenmetod.
Förhoppningsvis har du ingen fri luft i bukhålan. Detta tyder på perforation (hål) av en tarm vilket är ett allvarligt tillstånd.
Divertiklar ses lika bra med båda metoderna.
Tillvägagångsättet för CT-colon påminner till stora delar om den konventionella undersökningsmetoden för colon. Syftet är att få tjocktarmen utspänd vid bildtagningen.
Skillnaden är att vid CT-colon använder vi koldioxid istället för vanlig luft som används vid konventionell metod. Koldioxid resorberas av tarmen (upptas av kroppen) vilket inte vanlig luft gör. Vanlig luft ska ut samma väg som den kom in.
Vid CT-colon används även kontrastmedel i blodet vilket inte alla patienter kan få.
Det diagnostiska resultatet blir dock i stort densamma.
Patienter upplever generellt CT-colon som en humanare undersökning. Detta tack vara koldioxiden.
Man har genom slätröntgen konstaterat att jag har bl.a en degenerativ cysta i överarmshuvudet.
Hur vet man om denna är bening eller ej? Utreds alla degenerativa cystor? I mitt fall upptäcktes den
i samband med misstanke om rotatorcuffskada tendinit,axel-luxation.
Bencystor i axelregionen är ”vanligt” förekommande.
Dessa cystor är i de flesta fallen helt ofarliga (benigna) och får ses enbart som en enkel rundad defekt i benet med vätskeinnehåll. Detta går enkelt att avgöra på röntgenbilderna.
Det är ovanligt med cystliknande tumörer i axelregionen. Dessa förekommer mer på andra ställen i skelettet. Cystliknande tumörer i ben kan vara osteoklastom (i tidigt skede), eosinofilt granulom (anses benign om den skrapas ur) eller aneurysmal bencysta (mer ovanlig men oftast godartad kärltumör).
Misstänker att min svanskota sitter snett eller gått av. Kan man se det på en magnet röngen eller måste man göra en slätröngen för att se skellet delar?
Vid röntgenundersökning av svanskotorna tar man 1-2 bilder med konventionell ”slätröntgen”.
Min dotter har haft vonrosenskena i 6 veckor pga mild höftledsluxation och är nu 9 mån, och ska röntgas om ca 1 vecka.
Hur går röntgen till på en sån liten, hur många bilder, och hur stor är risken med strålningen på en så liten kropp, koncentrerat på ett litet område med många viktiga organ? I vilken ställning hålls benen, hur får man henne att ligga still under tiden. Hur vanligt är det att höfterna inte är bra vid röntgen?
Jag tycker gott det kunde skickas med mer utförlig info med remissen.
Hur farligt är det att röntgenundersöka små barn? Röntgenundersökningar går ju till på så sätt att man avbildar patienten genom att skicka röntgenstrålar igenom patienten. Ju mindre patienten är ju lättare är det att komma igenom med strålarna och ju mindre mängd strålning behövs. Därför är risken vid barnröntgen mycket liten.
Dock ska man komma ihåg att inte bestråla barn i onödan och att röntgenundersökningen alltid ska kunna motiveras, dvs att den förväntade nyttan med undersökningen ska vara större än den förväntade risken. (M.O.)
Denna kontroll göres med konventionell slätröntgen. Vi tar normalt 1 bild. Detta är en ”frontal” bild över bäckenet och och båda höftleder med benen sträckta och fötterna pekande rakt upp. Detta på en och samma bild.
Vid denna ålder kan man urskilja ledhuvudets mineralisering på röntgenbilden vilket inte går att se på mindre bebisar. Så en bild räcker.
Då von Rosenskenan har en gummiklädd metall stomme som inte går att röntga igenom tas denna av innan bildtagningen. Denna skena tar mestadels personal på barn- eller ortopedavdelningen av innan ankomst till röntgenavdelningen. Ibland sköter föräldrarna detta själv om dom är vana. Då kan detta göras på röntgenavdelningen. (Detta kan skilja sig åt mellan sjukhus).
Att röntga ett litet barn kräver ett stort deltagande av föräldrarna för att barnet ska känna sig trygg. Vid bildtagningen får man helt enkelt greppa tag om ben, armar och mage så barnet ligger stilla vid exponeringstillfället. Detta gör inte ont på barnet. Oftast skriker barn för dom är rädda. Man får dock vara försiktig så man inte drar i benen.
Denna röntgenkontroll efter eller under behandling av höfledsluxation på barn med von Rosenskena gör vi inte så ofta så någon statistik om behandling och generella resultat är något som berörd barnavdelning bör kunna berätta mer om. (K.T.)
M. O. leg. sjukhusfysiker
Röntgenavdelningen Helsingborgs lasarett
Jag råkade ut för en olycka i mitten av 90-talet där mitt bäcken fick två frakturer. Detta läktes genom att skruvar skruvades in i höftbenkammen på båda sidor och i dessa skruvar monterades en ställning som fixerade bäckenet. Nu är jag gravid och därför har mina gamla journaler och röntgenbilder granskats men varken förlossningsläkare eller ortoped vill säga om det kommer att gå bra med vaginal förlossning eller ej utan att göra en ny röntgen. Röntgen av bäckenet ska ske i vecka 35. Nu har jag läst på om röntgenstrålar och förhöjd risk för cancer för barnet och känner mig mycket frågande till om jag ska genomföra röntgen. Överväger verkligen nyttan med röntgen och en vaginal förlossning mot riskerna med ett planerat kejsarsnitt?
En bäckenmätning i slutet av graviditeten ger en stråldos till fostret och modern som motsvarar ungefär två månaders naturlig bakgrundsstrålning. Med tanke på den låga stråldosen anser jag att det motiverat att göra röntgenundersökningen.
Har en fråga angående mina röntgenplåtar. Man kan se att på höger höftledskula som normalt ska vara rund och jämn finns ett V snitt som liksom går inåt i kulan, som om det finns en brytning där.
Svaret från röntgen visade dock inget fel, men vänster höftledskula ser ju inte likadan ut, utan den är rund och fin. Är det så att röntgendoktorn kan ha missat detta?
Den här gropen i lårbenshuvudet på röntgenbilden av din höft är normal. I denna ”grop” fäster ett ligament (lig. capitis femoris). I detta ligament löper bl.a. blodkärl till lårbenshuvudet.
Att du inte ser det på andra höften beror förmodligen på att denna höftled är lite annorlunda vriden då dom tog röntgenbilden. Men här ska också finnas en liknande grop.
K. T. rtgssk
Röntgenavdelningen Helsingborgs lasarett
Jag gjorde en röntgen av bröstryggen och tänkte fråga vad resultatet betyder.
Det står: ”I nedersta delen av bröstryggen ser man små förkalkningar annars inget patologiskt.”
Är detta något farligt?
Detta är helt normalt.
I takt med ökad ålder ökar förkalkningar på olika strukturer i kroppen. Däribland skelettet. Om detta återfinnes på barn är det däremot onormalt.
Jag undrar om man kan se en skada på menisken på röntgen?
Med vanlig konventionell röntgen ser man inte meniskerna. “Vanlig röntgen” kan enbart ge besked om hur högt brosklagret är i knäleden. Vill man studera meniskerna i knäet får man göra en undersökning med magnetkamera (MR).
K. T. rtgssk.
Röntgenavdelningen Helsingborgs lasarett