Kategori: Annat

Jag undrar om bakterier drar till sig kontrast medel på samma sätt som cancerceller gör?

Ingetdera är riktigt i din fråga.
Anledningen till att tumörer, metastaser, infektioner, mm. ses bättre på röntgenbilden med kontrastmedel än utan, beror på den abnorma blodkärlsnybildning som oftast sker i dessa förändringar. Denna ofta stora ansamling av nya småkärl i en patologisk förändring bidrar också till att mer kontrastmedel återfinns häri. Detta gör att det blir en märkbar kontrastskillnad i röntgenbilderna på platsen för denna förändring. Kontrasten passerar inte in i celler utan är sk. extracellulär vätska.

Likaså ses tex. cystor, varhålor, mm. då själva förändringen inte innehåller några blodkärl utan det då är den omkringliggande vävnaden som normalt laddar upp med kontrast. Man får således ett tomrum i en annars kontrastmättad omkringliggande vävnad.
Således är det via blodkärl eller avsaknaden av blodkärl med kontrast som påvisar var, hur stor, utbredning, etc. en patologisk förändring är/har.

K.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Vad händer om man får för mycket kontrastväska?

Risker med kontrastmedel är bla. den nefropati (njursvikt) som patienten kan få efter en kontrastinjektion. Den exakta orsaken till denna ev. njursvikt efter kontrast är i mycket oklart. Risken ökar dock markant, enligt flera studier, om patienten även tidigare har en viss njursvikt med sig i bagaget inför en röntgenundersökning med kontrast.
Man tror rent fysiologiskt att svikten beror på att njurarna reagerar med bla. viss syrebrist (hypoxi). Detta uppkommer av att kontrasten ökar storleken på blodkärlen genom osmos som då ökar njurarnas genomströmning av vätska. Denna ökade mängd vätska genom njurarna ökar även kroppens återresorption av bla. natrium som i sin tur kräver en ökad syresättning av njuren, osv. Men som sagt mycket är fortfarande oklart varför det blir så…

Risken för kontrastrelaterad njursvikt beror bla. på kontrastmängd, patientens njurfunktion samt andra faktorer som kan påverka njurarnas funktion att utsöndra (kissa ut) kontrastmedlet.
För att minimera riskerna med kontrast tar man hänsyn till om patienten fått kontrast med täta intervaller, patientens ålder, om patienten är uttorkad (dehydrerad), hjärtsvikt, diabetiker, medicinering med Metformin, mm.
Det är remittentens (patientens egen doktor) ansvar att klargöra dessa riskfaktorer inför en undersökning som ev. kräver kontrastmedel.

Inför en undersökning gör man alltid en skattad bedömning av riskfaktorer, frågeställning, organområde samt en uträkning av hur mycket kontrast som kan komma ifråga. Väger riskerna över mot nyttan av en undersökning med kontrast får man välja att minimera mängden kontrast eller välja alternativa diagnostiska metoder utan kontrast. Kontrastmedel är vid flertalet frågeställningar dock helt avgörande för en adekvat diagnostik.

Det finns en viss risk att kontrastförvärvad njursvikt ger förlängd sjukhusvård, ev. dialys vid svårare svikt eller i värsta fall patienten avlider som följd av grav njursvikt.
Andelen patienter som får biverkningar av kontrast har ökat de senaste åren då patientvolymen som genomgår en kontrastmedelsundersökning har ökat markant pga. lätt tillgänglighet, ökade diagnostiska organområden, undersökningar med mycket äldre patienten än tidigare, mm.
Kontrastmedel är enligt forskning den tredje vanligaste orsaken till sjukhusvård för akut njursvikt.

Dessa risker är i stort detsamma för kontrast såväl för datortomografi (CT) som för magnetkamera (MR).

K.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg

Vad innehåller kontrasvätskan som används vid DT röntgen? Det är hjärnan som ska röntgas.

All kontrastmedel som ska injiceras i blodet är vattenlösligt. För röntgenundersökningar innehåller kontrasten bla. jod som är det ämne som gör att man ser kontrasten i kroppens organ då detta sprutas in. Jod har den kemiska egenheten att den kan bilda vattenlösliga föreningar med låg toxicitet. Jodatomens höga täthet gör att röntgenstrålen bromsas upp lite. Denna attenuering (dämpning) av strålens passage genom ett organ gör att man då får en skillnad i röntgenbildens gråskala dvs. man ser kontrastmedlet.
För att få jod lösligt och flytande blandas denna med bl. trometanol (emulgeringsämne), vatten, saltsyra (reglerar ph-värdet), natriumklorid, mm.

Jodkontrast lämnar kroppen via urinen varför en väl fungerande njurfunktion är viktigt. Likaså ska man dricka rikligt såväl före som de efterföljande 12-24 timmarna så denna kontrast helt lämnar kroppen. Riklig dryck ger en ökad blodplasmavolym som i sin tur ger en ökad njurgenomblödning som anses minska påverka på njurarna av kontrasten.

Kontrasmedel för MR- och ultraljudsundersökningar innehåller inte jod utan har helt andra ingredienser.

K.T. rtgssk
Röntgen Helsingborg