Jag röntgade huvudet och halsen i magnetkamera förra veckan. När vi nästan var klara så sa de att de ville ha några bilder med kontrast – detta trots att jag sa innan att jag verkligen inte ville ha kontrast. Var det alltså så att de hittade någonting, eller varför ville de trots allt ha kontrast?
Sen undrar jag också ifall man kan bli påverkad av magnetismen. Då jag har lite smått cellskräck så försökte jag blunda under undersökningen, men då ryckte mina ögonfransar(?) massor vilket var ganska otäckt, så jag tittade istället. Jag fick även muskelryckningar i låren och på lite andra ställen. Finns det någon förklaring?
Kan våra radiologer inte förklara vad man ser på bilderna (avvikande utseende, osäkert fynd,mm) måste man komplettera bildtagningen på något sätt att det det som avviker får sin förklaring.
Detta gäller vid all radiologisk diagnostik men framför allt vid CT- och MR-undersökningar där man i realtid får fram ”råbilder” av undersökningen för en ”grov” omedelbar bedömning. Vid oklart fynd i bilderna avgör då en radiolog om behovet av en kompletterande bildtagning behövs. Komplettering med exv. kontrastmedel gör man ju då enklast när patienten ändå ligger på plats om detta då är möjligt. Om patienten lämnat röntgenavdelningen kallas patienten tillbaka, omedelbart eller vid ett senare tillfälle, beroende på ansedd prioritet för den diagnostik som utredningen avser.
Att komplettera bildtagningen får man således som patienten absolut inte ta som tecken för en allvarlig sjukdom! Många människor har utseendemässigt avvikande men fullt normala organ.
Att ögonfransarna darrar vid en MR-undersökning beror på det metalliska ämne som finns i flertalet mascara-sorter. Det kan även sitta rester av detta kvar sedan tidigare sminkning. Att andra muskler rycker till vid undersökningen beror oftast på nervositet, sättet och tiden man tvingas ligga still, mm. Om patienten får kontrastmedel kan även detta, dock mer sällan, ev. ge viss darrning.
K.T. rtgssk
Röntgenavdelningen Helsingborgs lasarett