Njurarnas (renalis) räknas till de övre urinvägarna och har en viktig funktion i filtreringen av slaggprodukter från blodet. Detta gör dem till mjuka vätskerika organ som med fördel kan undersökas med ultraljud.
Urinblåsan räknas till de nedre urinvägarna och kan med fördel undersökas med ultraljud om den är fylld mer urin vid tillfället för undersökningen. Även urinröret är en del av de nedre urinvägarna som numera kan undersökas med ultraljud.
Konventionell urografi [1] [2] (bilder) gör man inte längre då man med [CT] (bild) får en helt annan överblick av såväl all njurparenkym (vävnad), urinblåsa samt omgivande organ och strukturer på en och samma undersökning. Detta är viktig då man även kan behöva utreda en förändrings utbredning även utanför njurvägarna. Låt vara att den tidigare konventionella metoden gav en bra överblick på urinflödet men den överväger inte CT metodens alla andra fördelar.
Dock används ultraljud till diagnostik av ej akut karaktär eller kontroller efter behandling, mm. då denna metod är bra lämpad för diagnostik i urinvägarna.
[Magnetkamera] (MR) (bild) används vid fortsatta utredningar där man med annan bildteknik inte fått en tillräcklig diagnostik.
Indikation
Första metod för undersökning av oklara njurproblem eller efter trauma är idag datortomografi (CT) som ger en bra överblick av hela buken där man lättare kan bedöma en skada eller förändrings storlek och utbredning.
Ultraljud ger en bra information om urinvägarna är vidgade (njurbäcken och urinledare) då man kan misstänka ett hinder för urinflödet dock ger ultraljud ingen information om njurfunktionen. Vid sedan tidigare kända njurstenar är ultraljudet förstaval som undersökningsmetod.
Ultraljud används även för initial diagnostik (njurar) då man vill undvika röntgenbestrålning på gravida, yngre patienter, mfl. där sedan CT kan komma bli aktuell vid ev. fortsatt utredning.
Ultraljud kav vara ett komplement till nämnda CT då man med ultraljud enkelt kan bedöma njurparenkymets tillstånd samt enkelt skilja på cystor och mer solida förändringar så som tumörer vilket ibland kan vara svårt med en CT.
Ultraljudet kan med fördel användas vid manifest diagnostik då man önskar följa upp en tidigare diagnostik och kontrollera en sjukdoms process eller resultat av behandling.
Med ultraljuds doppler kan man även mer noggrant kartlägga och bedöma blodflödet in och ut från njuren för att påvisa ev. flödeshinder.
Några kontraindikationer för ultraljudsundersökning finns inte.
Ultraljud och CT ger enbart en bilddiagnostik över urinvägarna medan själva funktionen av njurarna med utsöndring av urin till urinblåsan får göras med en njurscintigrafi1Denna nuklearmedicinska undersökning kallas även för renografi. Patienten får dricka en viss mängd vatten varefter ett radioaktivt ämne sprutas in i blodet. Vattnet är till för att patienten ska få igång njurfunktionen. Därefter mäter man med en gammakamera hur njurarna tar emot detta ämne (ladda upp) och därefter skickar ut det med urinen ner till urinblåsan.
Avser undersökningen undersökningen enbart njurfunktion ges ingen vätskedrivande läkemedel (diuretika). Finns där ett avflödeshinder ges vätskedrivande läkemedel intravenöst ca. 15 min innan undersökningen startar. [1] [2] [3] [4] (bilder). Vid scintigrafi mäter man i tid hur njurarna tar upp ett injicerat radioaktivt ämne och utsöndrar detta tillsammans med urinen.
Undersökning av urinblåsan göres oftast i samband med ultraljudsundersökningen av njurarna och vise versa då dessa organ liksom ”hör ihop”.
I urinblåsan letar man främst efter blåsstenar, divertiklar och tumörer. Om enbart urinblåsan önskas undersökas kan detta ske med ultraljudsmetod. Cystoskopi görs ofta som initial diagnostik där man får en bra invändig diagnostik av urinblåsan samt urinröret på vägen in. Vid cytoskopi går man in i urinblåsan med en kateter försedd med kamera. Denna undersökning göres ej på röntgenavdelningen utan genomförs på en endoskopisk enhet eller liknande.
Ultraljud av urinröret kan göras på både män och kvinnor. Indikationen för undersökning på män är en misstänkt striktur i urinröret som försvårar miktion (svårt att kissa klart).
Män undersöks enklare då ultraljudstransducern endast läggs emot mannens penis vid undersökningen. Hos kvinnor används en speciell transducer som förs in i kvinnans urinrör vid undersökningen.
Tidigare oavsett kön undersöktes urinröret enbart med röntgengenomlysning, en sk. UCG (urethrocystografi), där man sprutar in kontrastmedel i urinröret och samtidigt tittar med röntgen hur urinröret ser ut i vila samt under miktion (kissa).
Ultraljud används ofta som vägledning vid [nålpunktion/biopsi] av misstänkt malign förändring i njurparenkymet för cytologisk analys.
Patologi
Njurar och urinledare
Vid trauma mot urinvägarna genomgår i regel patienten en CT-undersökning av hela buken (trauma-CT) då man kan misstänka skador på andra bukorgan vid tex. en trafikolycka, penetrerande våld (stickskada), mm. Vid större trauma ingår även huvud, armar och ben i CT-undersökningen (stor trauma-CT).
Njurar och urinblåsan är organ som i många fall (5%) tar skada vid trubbigt våld mot buken (trafikolycka, fall, arbetsplatsolycka, mm.).
Skador på njurarna kan vara allt från liten njurfunktionsnedsättning (konfusion), subkapsulär blödning2Blödning som håller sig inom njuren då njurkapseln är intakt. till en helt krossad njure med flertalet fragmenterade delar med en trolig massiv blödning med stort perirenalt hematom3Blodutgjutelse i omkringliggande vävnad.. Då dessa njurarna normalt sitter väl skyddade kan man vid dessa stora skador även förvänta sig stora skador på andra organ som lever, mjälte, stora blodkärl (aorta, hålvenen, portådern, mm.) och ryggraden som finns i njurarnas nära omgivning.
Njursten, hydronefros (vidgning av njurbäckenet) och cystor är andra förändringar i njurarna som relativt enkelt kan påvisas med en ultraljudsundersökning.
Ultraljud är oftast förstaval av metod vid akuta njurproblem (ej trauma) där man misstänker upphörd urinpassage (hydronefros) till urinblåsan. Denna åkomma ger då ett vidgat njurbäcken (pelvis) samt [urinledare] (bild) av ansamling av urin beroende på var hindret sitter.
Normalt kan man inte bedöma en frisk urinledare med ultraljud då denna är tunn förutom då den genom återkommande peristaltiska vågrörelser för ner urin från njuren till urinblåsan. Urinledarna ligger även från ryggen sett (dorsalt) till viss del skymda bakom bakre revbenen, ländmusklerna (psoasmuskeln) samt nedtill av hela bäckenbenet. Framifrån (ventralt) skyms dessa urinledare av en stor mängd gasförande tarmar, blodkärl samt tarmkäxet (mesenteriet). Urinledarna är väldigt svåra att få avbildade på något sätt för att kunna diagnostisera någon annan patologi förutom när de väl fått ett avflödeshinder.
Urinsten som fastnar i urinledaren ger ofta upphov till en karakteristisk akut svår smärta som sitter lokaliserad i flanken (sidan) på buken. Har dessa stenar en diameter på högst 4 mm passerar 90% av dessa oftast ut med urinen utan att fastna på vägen i urinledaren. Stenar med en storlek på 4-7 mm avgår i hälften av fallen spontant med urinavflödet ofta innan patienten hinner till doktorn. Stenar som ger en total avstängning för urinflödet till urinblåsan är viktiga att snabbt utreda då njuren kan ta oreparabel skada vid avflödesstopp mer än ca. 24 timmar.
Detta tillstånd kallas då för avstängd pyelit.
Om urinavflödet från njuren upphör kan detta inom kort tid skada njurfunktionen med njursvikt som kan bli bestående. Ett upphört avflöde av urinen från njuren kan även ge njurvägsinflammation (pyelit) som kan ge alvarliga komplikationer så som blodförgiftning4Inflammation (bakterier) som utgår från urinvägarna som sprider sig till och sprids via blodbanorna till andra delar av kroppen som en sepsis.
Symtomen är hög feber, ev. kräkningar, huvudvärk, andningspåverkan, hjärtpåverkan, mm.
Behandlingen är en snabb och hög antibiotikatillförsel utan att man väntar på resultatet av mikrobiologisk diagnos av aktuell bakterie (empirisk). (sepsis). Njurarna kan även behöva dräneras (avlastas) på stillastående urin i övre urinvägen (nefrostomi) med hjälp av ultraljudsledd punktion då man för in en kateter (dränage) som leder ut urinen från njurbäckenet till en uppsamlingspåse utanför kroppen.
Orsaken till avstängd urinflöde till urinblåsan är oftast en njursten som kilats fast i en avsmalnande urinledare. I samband med att en sten fastnar i urinledaren påverkas urinledarens mycket känsliga slemhinna med att svulla upp på stället för den fastkilade stenen vilket täpper till urinledaren helt där det tidigare trots en sten kanske funnits en liten passage för urinen.
Njurcystor är vanligtvis solitära5Betyder enstaka eller ensam. och är ett mycket vanligt förekommande6Man bedömer att över 50% av den vuxna befolkningen (>50år) har njurcystor som i de allra flesta fallen inte ger några som helst symtom och utgör ingen indikation för diagnostik eller åtgärd. fenomen och är av benign natur. Dessa cystor ger sällan symtom så vida de inte pga. av sin storlek påverkar andra organ i dess närhet. Njurcysta kan förekomma såväl singel som i multipel form.
Njurcystor kategoriseras i typ 1-5 där en högre siffra innebär högre risk för en malign förändring samt vilken behandling som rekommenderas för detta fynd (cysta).
Det finns en variant som kalas [polycystisk njure] (bild) där cystorna är så pass många att de bildar ”vindruvsklasar” på njurarna vilket även ger ett abnormt stort njurparenkym (njurvävnad). En så stor mängd cystor i njurarna kan alvarligt påverka njurfunktionen. Polycystiska njurar har en stark hereditet (ärflighet).
Ultraljud är oftast förstavalet vid diagnostik av njurcystor. Cystor som inte ger symtom utreds inte vidare.
Njurtumörer har ofta ett långsamt förlopp där första symtomen på att något inte står rätt till är först när patienten upptäcker synbar blod i urinen (makroskopisk hematuri). Njurtumörer upptäcks allt som oftast vid undersökning av andra orsaker och bekymmer som dock kan vara relaterade till en dittills okänd njurtumör som spridit metastaser till andra organ i kroppen. Man räknar med att en njurtumör i 30% av fallen även spridit sig till urinblåsan.
Man kan även ha en molande känsla eller värk i ryggen på den sida den drabbade njuren sitter. Det går oftast inte att utifrån känna (palpera) en njurtumör såvida den inte utgör en stor massa eller att patienten är mer magerlagd.
Vanligaste maligna njurtumören hos vuxna är adenocarcinom som utgör ca. 10-12 av alla cancertyper som kan drabba urinvägarna. Denna cancer sitter företrädesvis lokaliserad i njurbäckenets (pelvis) slemhinna.
Njurcancer kan även utgöras av metastasering från annan primärtumör i kroppen tex. lungcancer.
Benign tumör i njuren kan vara angiomyolipom eller onkocytom.
Angiomyolipom består utan ett kärlnystan, fett och muskelvävnad. Denna förändring sprider sig inte men kan genom en ökad storlek och därmed en stor mängd patologisk kärlnybildning utgöra en risk för spontan blödning. Man kan med ultraljud relativt enkelt skilja denna förändring från andra mer alvarliga varianter av tumörer genom det rika kärlnysta samt fettinnehåll detta angiomyolipom består av.
Flertalet tumörliknande förändringar oavsett benign eller av malign typ har en sak gemensamt i att bilda en stor mängd nya blodkärl (vaskulärisering) i själva förändringen. Stora maligna njurtumörer där man ska ta bort hela njuren (nefrektomi) kan behöva genomgå en endovaskulär angiografi inför denna operation. Detta gör man för att under själva inte riskera stora blödningar från njurartärer samt nya patologiska kärl. Vid denna angio går man in i blodbanan med en kateter och letar sig med denna ut i den njurartär som leder till den aktuella njuren. När katetern väl är på plats i njurartären så täpper man (embolisering) till njurartären med olika material/medel.
Cancer i urinledarna är ovanligt. Däremot kan patienter som gått igenom strålterapi för annan cancer eller genomgått operation i eller omkring urinledare få en striktur (förträngning/ärrbildning) i urinledaren som hindrar urinen att flöda fritt ner till urinblåsan.
Andra orsaker till striktur i urinledare kan vara infektion.
Återkommande infektioner (kronisk) i urinvägarna kan föranleda en utredning om infektionen orsakas av urinstenar, missbildning av urinledare (PUJ) eller i njure, mm.
Högt blodtryck är ibland ha kärlrelaterade orsaker där en förträngning7Förträngning av njurartären orsakas i 75% av alla fall av ateroskleros (åderförkalkning). De återstående 25% är orsakad av fibromuskolär dysplasi. Förkalkningar sitter oftast vid njurartäravgången från aorta medan den fibrösa väggförändringen sitter mer distalt dvs. närmare njurens centrum. av artären till njuren (renovaskulär hypertoni) orsakar det patologiskt höga blodtrycket. En stor del av denna sjukdom orsakas av arterosklerotiska förändringar (åderförkalkning) i blodkärlen som då bildar en stenos (förträngning) i njurartären (arteria renalis). Stenos på njurartären kan diagnostiseras med ultraljuds
Förträngningar i njurartären som ger symtom behandlas med [interventionell angiografi] (bild) då man lokalt behandlar orsaken dvs. stenosen (förträgningen) vidgas upp med en ballong (PTA).
Från olika förkalkningar och trombosbeläggningar i en artär kan en emboli8En propp som lossnat från annan beläggning i blodkärlet och flyter med blodflödet till den fastna när blodkärlet blir allt smalare. Blodtillförsel i detta då ockluderade kärl stoppas då. Vanliga källor för embolier är från hjärtklaff vid förmaksflimmer eller väggförändringar i aorta (ovanför njurartärerna). följa med blodflödet till andra delar av kroppen inkl. njuren. När en artär till en av loberna blir ockluderad fås en infarkt i njurparenkymet (njurvävnad). Denna indikation undersöks i första hand med datortomografi (CT) men kan även ses med ultraljud.
Med ultraljud kan man mäta flödet i ett blodkärl (färgdoppler/duplex). Flödesmätningen (färgdoppler) med ultraljud kan visa på en förträngning eller total ocklusion i blodkärl genom att blodflödet före stenosen har lägre hastighet än efter en förträngning där blodet får likt en ”jetstråle” får pressas genom ett mycket mindre hål (stenos). Vid en ocklusion finns det inte något blodflöde eller dopplerljud efter stoppet (ocklusionen).
Urinblåsa
Cancer i urinblåsan utgör den vanligaste lokalisationen för cancer inom urinvägarna (urotelial cancer) där insjuknandet sker i relativt hög ålder (ca. 75år). Hos män utgör cancer i urinblåsan den tredje vanligaste cancerformen medan kvinnor drabbas mer sällan än männen. Antal fall i Sverige uppgår till ca. 3200 fall per år. Vid cancer i urinblåsan finns det mer sällan (några få procent) även en cancer i de övre urinvägarna. Desto vanligare är det omvända där en cancer i njuren senare återfinns även i urinblåsan (30%).
I de flesta fall (90%) växer cancern enbart i urinblåsans innerväggs slemhinna vilket medför en enklare behandling där man hyvlar bort denna bit av slemhinna där förändringen sitter (TUR-B). Cancer som involverar urinblåsans muskellager (muskelinvasiv) har en ökad risk för metastasering till andra organ. Det normala förloppet i behandlingen av denna typ av tumör är bla. att hela urinblåsan tas bort (cystektomi) och man konstruerar en ny ”urinblåsa” i form av en bit tarm (brickerblåsa).
En orsak till cancer i urinblåsan tillskrivs som för stora flertalet andra cancerformer… rökning. Man bedömer att hos män utgör rökning i 50-65% orsak till cancer i urinblåsan. Hos kvinnor är denna siffra ca. 50%. Andra orsaker kan troligen tillskrivas kemisk exponering (färger, bensin, gummi, textil, mm.) i arbetet, förbränningsgaser, släktskap, mm. Strål– och cytostatikabehandling i bäckenet kan medföra en ökad risk för att även få cancer i urinblåsan.
Vid skador på bäckenet där patienten har hematuri (blod i urinen) kan man även misstänka en urinblåseruptur. Bäckenskador skapar ofta skarpa benfragment som kan skada omkringliggande mjuka organstrukturer.
Vid en totoal blåsruptur läcker det kontrastmedel ut från blåsan till omgivande vävnad. Har rupturen skett upptill blåsans tak där den sitter ihop med bukhinnan läcker urin ut i bukhålan och denna form av skada får åtgärdas kirurgiskt. På CT-bilderna med kontrast ser man ett läckage av kontrast ut i bukhålan.
Urinblåsa som fått en ruptur nedanför blåsans övre del har ett urinläckaget som endast läcker ut till närmaste vävnad utanför urinblåsan vilket inte behöver åtgärdas kirurgiskt.
Man kan även finna divertiklar och urinblåsebråck som oftast inte ger några symtom. Behandlingen av dessa fynd är också därefter där man låter denna ”defekt” bero.
Urinröret
Sjukdom i urinröret utgörs mestadels av strikturer (förträngning) vilket medför att personen har svårt att kissa samt att kissa klart då det står kvar en mängd urin i urinblåsan. Det är nästan uteslutande män som får urinrörsförträngning (urethral stenos/uretrastriktir) vilket kan bero på att de har en längre urinrör än kvinnor.
Orsaker till dessa strikturer kan vara operation i området, medfödd anomali (missbildning), efter kateter (KAD), infektion, trauma, efter cytoskopi, fistel eller en annan helt okänd orsak.
Det kan även finnas fistelgångar från urinröret som då tömmer urinen på annan plats som tex. ändtarmen, ute på klinkan (stjärten), mm.
Urinröret på män kan undersökas genom att spruta in kontrastmedel i urinrörets yttre mynning och samtidigt röntga denna process. Denna undersökningen heter [uretrocystografi] (UCG) (bild) och görs då man vill diagnostisera strikturer som påverkar miktion (kissa).
Cancer i själva urinröret (uretracancer) är mycket ovanligt.
Cancer i urinröret utgörs då av skivepitelcancer eller adenocarcinom. Denna cancerform är 3 gånger mer vanlig hos män än hos kvinnor.
Metod
Utförande
Ultraljud är en bra, enkel och smärtfri metod för att påvisa dilaterade (vidgade) urinvägar samt patologiska förändringar i njure och urinblåsan.
Vid undersökningen läggs ett lager med gel på huden över området som ska undersökas. Gel används för att minska risken för luft mellan hud och ultraljudstransducer som ger störningar i bilderna. Undersökande person för sedan transducern (ultraljudsgivare/sändare) fram och tillbaka över detta område med gel. Detta känns inte alls då gelen dessutom oftast är uppvärmd (kroppstemp.). Det finns ingen känd allergi mot denna gel.
Patienten ligger ner på en brits vid undersökningen. Patientens medverkan är viktig för ett bra resultat av ultraljudsundersökningen. Under undersökningen ombeds patienten att dra in och hålla andan då njurarna annars förflyttar sig upp och ner flera centimeter i samband med andningsrörelser.
Patienten kan även behöva vända på sig så man kommer åt att undersöka njurarna från baksidan på kroppen.
En undersökning av njurarna tar omkring 10 min.
Undersökningen utförs av läkare eller sonograf.
Förberedelser
Inför ultraljudsundersökningar av urinvägarna krävs ingen fasta före undersökningens.
Patienten bör dock inte ha ”kissat” under 2 timmar innan undersökningens start. En fylld urinblåsa avbildas bättre än en nyligen tömd blåsa.
Ingår det någon form av nålpunktion eller biopsi av njuren ska patienten ha fastat 4-6 timmar (kan variera mellan röntgenkliniker) innan påbörjad undersökning. Vid punktion av njuren ska patienten även tagit vissa blodprover9Blödningsstatus (PK, trombocyter Hb) samt bastest (blodgruppering). innan undersökningens start. Patienten brukar även få ngt lugnande och smärtstillande inför denna punktion om så önskas.
- Läs mer på separat sida för [förberedelser inför ultraljudsundersökning].
Anatomi och fysiologi
Njurar
[Njuren] (anatomi) är bönformad med en längd på ca. 9-12cm, 5-6 cm breda och 4-5 cm djupa (vuxen) men en stor del av befolkningen har annan form på konturen som är ofarligt. Runt njuren sitter en bindvävshinna, njurkapseln (capsula fibrosa renis), som håller ihop njuren. Njurens yta är jämn men kan även ha en knölig ytstruktur som beror på fett i märgen (fetal lobulering) som följer med sedan fostertiden. Runt hela njuren sitter ett relativt tjockt lager av stötdämpande fett (capsula adiposa).
Njurar och binjurar ligger utanför bukhinnan (retroperitonealt) på var sin sida om ryggraden.
Njurarna sitter mot ryggen åt (dorsalt) i nivå med ländkota 1-2 (Th1-2). Höger njure ligger strax bakom leverporten (leverhilus), tjocktarmens högra krök (flexur) och tolvfingertarmen (duodenum). Vänster njure sitter ofta ca. 2 cm högre än den högra och ligger bakom bukspottkörtelns svans, magsäcken, tjocktarmens högra krök samt en massa tunntarmar.
Området på njuren där njurartären (arteria renalis), njurvenen (vena renalis) samt urinledaren (ureter) löper in heter njurporten (hilus renalis).
Njurbarken (cortex) har en tjocklek på ca. 1,5-2,5cm men blir tunnare med högre ålder. I njurbarken börjar njurens system för filtrering av blodet. Detta system kallas för nefron och utgörs av flera delar som har en egen specifik uppgift i bildandet av urin. Man räknar med att det finns ca. 1 miljon nefron i vardera njure.
Närmast njurkapseln finns en del av nefronet som heter Bowmans kapsel (capsula glomeruli) där orenat blod först kommer in i en mängd kapilärer sk. glomerulus. I glomerulus filtreras blodplasman ut i njurkanalen (tubulus) medan blodkropparna stannar kvar och flyter tillbaka till kroppen genom njurvener. I denna plasma finns alla vattenlösliga ämnen som cirkulerar med blodet i kroppen. Denna första filtrering av blodplasma till njurkanalen kallas för primärurin och utgör ca. 160 liter per dygn.
Njurkanalen består av en u-formad slynga (Henle’s slynga) vari det mesta av primärurinen återabsorberas igen till kroppen så som vatten, salter, glukos, aminosyrer, mm. Njurkanalen är ca. 20-60mm lång och har en diameter på 15-60μm. När vätskan nått slutet på njurkanalen har ca. 85% av primärurinen återabsorberats genom kapillärer som omsluter njurkanalen.
Njurens samlingsrör resorberar den sista vätskan och ämnen tillbaka till kroppen i form av elektrolyter. Den återstående koncentrerade urinen från njurkanalen är den sekundärurin på ca. 1,5 liter per dygn som innehåller slaggprodukter och kissas ut.
Mängden urin varierar med hur mycket vätska en person dricker. Mängden urin en människa kissar ut är ca. 1,0-2,5 liter urin per dygn. Är urinmängden under ca. 700ml per dygn hos en människa som äter och dricker normalt innebär detta att slaggämnen i blodet stannar kvar i kroppen då urinen inte kan koncentreras hur mycket som helst.
Njurarnas funktion är att reglera kroppens vätskeballans samt utsöndra vattenlöslig slaggprodukter från kroppen. Andra organ som avlägsnar slaggprodukter från kroppen är levern med gallan samt via lungorna (koldioxid, mm).
Njurarnas funktion styrs av hormoner från hypofysen som är en endokrin körtel lokaliserad i hjärnan. Hypofysen i hjärnan insöndrar ett antidiuretiskt hormon (ADH) som reglerar hur mycket vätska som återabsorberas i njurkanalerna. Saknas ADH-hormon i kroppen kan urinen inte koncentreras utan den sekundära urinmängden blir mycket stor (>20 liter urin/dygn). Detta kan ske vid viss diabetessjukdom (diabetes insipidus). Även alkohol hämmar ADH-insöndringen och ger då ofta större mängder urin än normalt.
Binjurarna, som sitter på toppen av njurarna, har inget med urinproduktionen att göra utan är endokrina körtlar som som producerar en mängd hormoner10Binjurarna är endokrina organ (hormonproducerande) har ett fetthaltigt innehåll omgiven av en kapsel. Binjurarna utvecklades av ett av fostrets grodblad. Binjurarna samarbetar med hypofysen och producerar hormoner, kortisol, adrenogenitala steroider, aldosteron som till viss del reglerar blodtrycket, kroppens saltballans i vätskorna samt bla. stresshormon och könshormon. Sjukdom i binjure kan ge Addisons sjukdom, Cushings syndrom, mm. för reglering av en stor mängd av kroppens funktioner.
Urinen
Urinen består till ca. 95% av vatten. En stor del av den övriga mängden urin består av urinämnen (urea) som består av produkter efter nedbrytningen av proteiner och aminosyror. Andra mindre mängder slaggprodukter som finns i urinen är kreatinin, urinsyra, ammoniumjoner, natriumjoner, kaliumjoner, kalciumjoner, kloridjoner samt fosfatjoner. Även en liten mängd svavelföreningar lämnar kroppen med urinen. Förutom dessa uppräknade ämnen i urinen finns ytterligare ett tusental andra ämnen (salter, enzymer, glukos, slaggprodukter efter hormoner, vitaminer och läkemedel), i urinen men i så små mängder att de är knappt mätbara. Glukos förekommer normalt i ytterst små mängder i urinen (0,5-1,0 mmol/l) där en ökad nivå av glukos ger en indikation på diabetes. Proteiner får normalt inte heller förekomma i några större mängder i urinen vilket i annat fall kan tyda på en njurfunktionskada.
Urinens ljusgula färg fås av urobilinföreningar11En produkt från bilirubinproduktionen i tarmen som under påverkan av tarmbakterier oxideras till urobilin (urinämne). Detta ämne går via portådern till levern som därifrån går ut i blodet för vidare transport till njurarna som ett brunrött färgämne.. En mer koncentrerad urin ger normalt en mörkare urin (morgonurinen).
Urinledare
Urinledare (ureter) är som det låter en passage för urinen från njurar till urinblåsa. Urinledarna löper från varsin njure ner framför och längs med ländmusklerna (psoasmuskeln) och har sitt inlopp i urinblåsan på varsin sida på dess undersida.
Urinledarens vägg består av ett kraftigt muskelskikt som utför de peristaltiska rörelser som föser urinen från njuren till urinblåsan.
Urinblåsa och urinrör
Urinblåsan (vesica urinaria) är en reservoar för bildad urin som behöver tömmas (kissa) vid viss fyllnad. Urinblåsan består av ett muskellager med en beklädnad av fibrös kapsel invändigt samt utvändigt.
Blåsan rymmer normalt ca. 200-500ml urin. Vid ca. 400ml urin i blåsan brukar man normalt inte tänka på annat än att få gå på toaletten och kissa. I urinblåsans vägg sitter sk. spänningsreceptorer som känner av hur utspänd urinblåseväggen är och skickar då en signal via ryggmärgen till hjärnan. Oavsett urinmängd i urinblåsan drar denna per automatik (autonoma nerver) samman sig med regelbundna intervaller.
Vid urinrörets början sitter en sfinkter som endast vidgar sig när trycket ökar så pass mycket i urinblåsan att den inte kan hålla igen. Denna blåssfinkter (musculus sphincter vesicae) kan man med egen viljan hålla stängd men inte med egen vilja få den att slappna av utan detta styrs av trycket i urinblåsan. Detta tryck kan man påverka och därigenom urinera när man själv önskar genom att krysta med bukmuskulaturen där man samtidigt slappnar av med muskler i bäckenbotten. Då öppnar sig sfinktern…
Urinblåsan ligger likt njurarna utanför själva bukhinnan (retroperitonealt). Urinblåsans tak ligger an mot bukhinnan medan framdelen ligger alldeles bakom symfysen. Denna närhet till symfysen kan medföra att skelettskador här även skadar urinblåsan. Blåsans ovandel bekläds med bukhinnan.
Hos mannen ligger urinblåsan an mot ändtarmen (rektum). Under blåsans botten vid urinrörets början vilar urinblåsan mot prostatakörteln som helt omger urinröret. Urinröret hos mannen är ca. 20-25cm långt (lite beroende på penislängd).
Hos kvinnan ligger livmodern och slidan mellan urinblåsan och ändtarmen (rektum) dvs. blåsan ligger inte an mot ändtarmen så som den gör på mannan. Urinröret är hos kvinnan ca. 3-5cm.