Tandimplantat

Tandimplantat är konstgjorda tänder som ersätter en eller flera förlorade tänder i munnen. Implantatet består av 3 delar, en benskruv (rotstift/fixtur) av titan för fixationen (fundamentet) i själva käkbenet som kan liknas med den naturliga tandroten, en distans som skruvas på fixturen (benskruven) efter inläkning samt överst en stifttand (kronan), som oftast är gjord av porslin, som skruvas på distansen med en fästskruv (oftast av guld). Normalt sätts skruven (rotstiftet) på plats i käkbenet som därefter får läka in i benet under några månader innan distans och stifttanden (kronan) sätts på plats ovanpå rotskruven. Fixturerna har en ytbehandling som förbättrar inläkningen i käkbenet. Denna ytbehandling går ut på att göra fixturens (benskruven) yta ojämn så att den ger bättre hållfasthet mot benet.
Titan har en god biokompalitet¹Titan är ett vanligt grundämne som accepteras mycket väl av den mänskliga kroppen. Titan stöts inte bort av kroppen utan utgör en yta för sammanväxt av benvävnad. Titan är mycket korrosionsbeständig. vilket gör att titan även används ensamt eller i legering med annan metall i en stor mängd andra kroppsimplantat.

Vad som är viktigt inför en skruvimplantat är att käkbenet är kraftigt/tjockt nog att stödja implantatet utan att fraktureras när implantat-stiftet (fundamentet) skruvas in på aktuell plats i käkbenet.

Implantat i underkäken utgör i regel inga problem varför det oftast räcker med en enkel OPG (panoramabild) på käklederna inför ingreppet. Ska implantatet sättas i underkäkens sidopartier kan en kompletteras röntgen med CBCT eller CT behövas då det finns en risk för att man skruvar i den kanal (mandibelkanalen/canalis mandubilae) med blodkärl och nerver som löper längs underkäkens sidor.
Patienter med helt [tandlös] (bild) underkäke kan få implantat i främre delen av käken för att inte riskera att skruva fixturer i underkäkens nerv- och blodkärlskanal (canalis mandibulae) om man sätter implantat i käkens kindsidor. Dessa implantat är i regel enkla att sätta.

Vid implantat i överkäken måste en noggrann röntgen av överkäksbenet göras med en datortomografi (CT) eller CBCT (cone beam computer tomography) samt ofta i kombination med OPG (orthopantomografi) inför detta ingrepp. Vid inborrning av benskruven, i någondera käkben, är det ytterst viktigt att veta hur långt in tandkirurgen kan skruva rotstiftet som stifttanden sedan i sin tur skruvas på. Idag anser man att implantatet mycket väl kan skruvas in i håligheter inom ansiktsskelettet som tex. käkbihålan.

Barn och ungdomar som fortfarande växer är inte lämpliga fall för tandimplantat (ännu) då käkbenet förändras när barnet växer.

Indikation

Indikationen för tandimplantat är en risk för eller redan tandlös som utgör en negativ estetisk påverkan på patienten.
Orsaker till att tänderna behöver ersättas med implantat kan vara:

• Tandförlust (trauma, tandlossning, amalgamskada, mm.)
• Medfödd defekt på tänderna
• Frånvaro av tand/tänder
• Problem med annan tandersättning (protes, tandbrygga/brom, mm.)
• Bettstörning, mm.

Det finns ett antal kontraindikationer²Omständigheter som talar emot en viss behandling så som den egna hälsan, medicinering, mm. för detta ingrepp i mun och käke.
Dessa kan vara:

• Generellt dålig hälsa
• Generellt dålig munhygien där man kan förvänta fortsatt dåligt skötsel av munhälsan.
• Allvarlig psykisk störning
• Koagulationsstörning (lättblödande)
• Lokal cancer
• Immunologisk sjukdom (infektionskänslig), mm.

Postoperativ implantatsröntgen

En ny röntgen görs först efter ca. 3-6 månader vid installation av övriga komponenter i implantatet. Man kontrollera då infästningen i käkbenet då man även kontrollerar ev. defekter så som fraktur i käkbenet, glipor mellan fixtur och tandben, mm.
När implantatet är komplett monterat görs en ny kontrollröntgen.

Metod

Datortomografi

En [datortomografi] (CT) (bild) av käken för mätningar inför tandimplantat gör man liggande på en brits med huvudet vilande i ett särskilt avsett huvudstöd. Hakan fixeras här med ett hakband för att undvika ofrivilliga rörelser eller skakningar.
Kan man av någon anledning inte ligga ner och ligga alldeles stilla går denna undersökning inte att genomföra. Vid rörelse av huvud eller käke kommer dessa mycket tunna bildsnitt (1mm) inte att hamna ”kloss-i-kloss” med varandra. Det går då inte att i dator bearbeta bilder som sedan ligger som grund för mätningen av käkbenets tjocklek. Dvs. hur långt upp i käkbenet det går att skruva tandimplantatet.
Under själva bildtagningen (ca. 15-30s.) får man inte heller svälja saliv.

Undersökningen med CT tar som allt ca. 5 minuter.

CBCT

En [CBCT] (bild) görs generellt sittande då det är mycket viktigt att, likt CT, inte röra sig det minsta vilket då annars kan resultera i suddiga och obrukbara bilder (artefakter) som inte kan ligga till grund för en korrekt mätning av käkbenet. Alla smycken, glasögon, lösa tanddelar (protes, tandbro, mm.), mm. måste tas av inför denna undersökning.
Röntgenröret och den digitala detektorplattan (”filmplattan”) sitter placerade på varsin sida om patientens huvud. När huvudet fixerats med rem tas bilderna genom att röntgenrör samt detektorplattan roterar runt huvudet ett varv.
Bilderna som tas med denna apparat liknar i stort de bilder man får från en undersökning med datortomograf (CT).

OPG

Denna bildtagning göres oftast stående då denna bildtagning är enkel och snabb att utföra. Man kan vid behov få sitta i stol…
Denna röntgen sker med speciell röntgenutrustning där röntgenrör och en digital bilddetekter, likt CBCT, roterar runt patientens huvud under själva exponeringen som tar ca. 10-15 sekunder. Med denna röntgenmetod stoppas det inte in någon röntgenfilm eller annat i munnen på patienten. Däremot ska man inte ha på sig glasögon, hörapparat, halsband, öronhängen, näspiercing, tandbrygga eller annat löst i munnen.

Specialutbildade tandsköterskor/röntgensköterskor genomför dessa undersökningar.

Anatomi och fysiologi

Uppdateras…