Om ultraljud

Ultraljudet kan liknas med båtarnas ekolod som kan skickas ner genom vatten för att avbilda havsbotten, fiskstim, ubåtar, mm.
Ultraljud är ingen röntgenologisk metod men har verksamhetsmässigt av historisk tradition legat inom röntgenavdelningen då det är en bilddiagnostisk undersökning. Idag görs ultraljudsundersökningar inom en mängd andra vårdspecialiteter.

Medicinska ultraljudet har funnits sedan 70-talet och det man undersöker är ”mjuka organ” dvs. alla organ med vätskeinnehåll och som inte skyms av skelettstruktur eller luft samt ev. fett.
Många undersökningar med konventionell röntgen, CT, MR, , urinvägar, barnhöfter, mm. kan kompletteras med ultraljud om fynd i bilder ter sig oklar.
Ultraljudsundersökningar är enkla, snabba och det finns inga (kända) kontraindikationer mot denna bildteknik.

Teknik

Ultraljud är ljudvågor som ligger över människans förmåga att höra. Människan klarar normalt att höra ljud som alstras av ljudvågor som svänger mellan 20Hz (basljud) och 20.000Hz (diskant). Däremot klarar fladdermöss och delfiner av att kommunicera med dessa, för oss människor, höga frekvenser.

Undersökningen med medicinskt ultraljud sker genom att ljudvågor med mycket hög frekvens över 2MHz (2 miljoner svängningar i sekunden) som skickas in mot ett organ i kroppen från en ”sändare”, transducer (ultraljudsgivare).
Ultraljudet skapas av kristaller (piezoelektriska kristaller) som sitter längs en rad i transducerns topp som vid aktivering (strömpåslag) sätts i svängning och vibrerar med mycket hög hastighet (svängningar/Hz) som åstadkommer ett ohörbart ljud. Dessa ljudvågor passerar in i vävnaden och reflekteras (studsar tillbaka), då ljudvågorna träffar olika tät vävnad i olika skikt av kroppen, tillbaka till transducerns kristaller, som då fungerar omvänt som en mottagare (ultraljudsmottagare) för ultraljudsvågorna. Dessa återkommande ljudvågor (eko) till transducern skapar då en bild av olika vävnaderna den reflekterats mot på väg genom kroppen (akustisk impedans). Alla ljudvågor reflekteras inte tillbaka vid första träff mot viss vävnad utan en stor del av ljudvågorna går vidare djupare i vävnaden och ger eko tills djupet blir för stort där då alla ljudvågor absorberats eller fått en större spridning så de ej kan reflekteras tillbaka till transducern.

Det finns olika utformade transducers vilka avger olika frekvenser som används för underökning av olika organ och djup på dessa. Frekvensen på vad de olika tranducerna kan skicka ut i form av ultraljud beror på storleken på de kristaller som sitter i transducern. Desto tunnare piezoelement (kristaller) desto högre frekvens kan en transducer skicka ut.
Desto högre ljudfrekvens (5-35MHz) desto bättre detaljer av ett organ i ultraljudsbilden kan ses. Tvärtom gäller för låga frekvenser (2-5MHz) som skapar en bild med mindre detaljer i. Ultraljud med lägre frekvens klarar bättre att passera ner i djupa/tjocka organ så som bukorgan (lever, gallvägar, bukspottkörteln, mm.). Ultraljud med hög frekvens har svårt att passera ner till dessa djupt liggande organ då ljudvågorna absorberas av djupt liggande vävnad men ger desto mer detaljerade bilder av organ och strukturer som ligger mer ytligt så som bröst, ytliga blodkärl, halsen, extremiteterna (armar och ben), mm.

• Linjär transducer har en rak yta med kristaller som avger hög frekvens som då lämpar sig bäst till ytliga strukturer.
• Kurvad transducer har lägre frekvens med en divergerande (solfjäderlik) ljudriktning och lämpar sig därför till större bukorgan sim dessutom sitter mer på djupet.
• Fasad transducer har en liten linjär ”sändaryta” med lågfrekventa kristaller som dock ger en divergerande ljudriktning (solfjäderlik) som kan användas över ett mindre område där en större transducer anses för klumpig.

Ultraljud, likt andra tekniker där någon form av energi skickas in i kroppen, åstadkommer en viss uppvärmning av vävnaden genom vibrerande ljudvågor (akustisk energi) som träffar vävnaden. Denna risk för värmerelaterade vävnadsskador anses dock försumbart då ultraljud ändå får anses som en ytterst harmlös undersökningsmetod i jämförelse med annan radiologisk teknik.
Liksom all annan medicinsk diagnostik finns uppsatta förhållningsregler, såväl nationella som internationella, att hålla sig till liksom när och hur ultraljud för medicinsk bruk ska och bör användas.

Artefakter

Ultraljudets största ”fiende” är luftförande organ och täta kroppsliga strukturer. Ben har en hög attenueringen¹Försvagning av en stråle/ljudvåg, etc. där det material som ska passeras är så tätt att stråle/ljudvåg inte kan passera igenom (jmfr. absorberas). av ljudvågorna som medför en total reflektion av ljudvågen som inte klarar av att passera igenom täta benstrukturer. Ska man undersöka ett organområde som täcks av luft, tex. luftinnehåll i magsäcken eller tarm, får man  vinkla om transducern utanpå kroppen för att komma från en annan vinkel in mot det aktuella organet under denna luftförande strukturen.
Kraftigt fett framför aktuellt område för undersökning kan även medföra svårigheter att få adekvata bilder.

Doppler och duplex

Dopplermätning (pulsad doppler) är en ultraljudsteknik då man mäter flödet (hastighet) i blodkärl i ett organ. Vanligast rör det sig då om blodflödet inom vissa kärlavsnitt. Med denna teknik kan man då avgöra om det föreligger att flödeshinder (stenos, ocklusion) inom ett blodkärl genom att blodets flödeshastighet i ett kärlsegment påverkas om det finns ett hinder i vägen som saktar ner hastigheten av blodflödet. Det går då även att avgöra flödesriktningen i kärlet med sk. färgad doppler (färgdoppler). Detta kan ha stor betydelse vid punktioner av blodkärl så rätt blodkärl punkteras…

Ultraljudskontrast

Sedan en tid tillbaka finns ett dedikerat kontrastmedel (SonoVue) för ultraljudsundersökningar. Detta vattenlösliga kontrastmedel består av tusentals mikrobubblor av svavelhexafluorid som förstärker ekogenicitet²Förmågan att reflektera ultraljudsvågen tillbaka till avgivaren (transducern). i blodförande organ efter intravenös injicering i blodbanan. Kontrastmedel används mestadels vid underökning av blodrika organ som lever, hjärta, bröst, blodkärl, mm. Ultraljudskontrast kan även ges till barn för att kontrollera urinledarnas funktion om det föreligger sk. reflux³Reflux betyder att någonting backar tillbaka dvs. rinner motströms. Vid reflux i urinledarna backar urinen tillbaka från urinblåsan upp mot njurarna vilket beror på dålig förslutning av sfinktern som sitter vid urinledarens mynningen till urinblåsan som ska förhindra bakåtflöde av urin.
Reflux graderas i 5 olika grader beroende på hur påverkad urinledare och njurbäcken är. Denna diagnostik ställs ofta med röntgen då man sprutar in jodkontrast via en kateterslang i urinröret till urinblåsan. När man fyllt urinblåsan och barnet börjar kissa så kan man i genomlysning se hur stor reflux det finns. (vesikoureteral reflux).

3D-ultraljudsbilder

Man kan numera få fram en 4D-bild med ultraljud i realtid genom att den datorkraft som numera bearbetar inkommande 2D-ultraljudsbilder är så pass kraftig att detta låter sig göras i realtid. Ultraljudsundersökning är vanlig vid de regelbundna tillväxt kontrollerna under graviditeten. Önskar förälder en 3D-bild över fostret  kan detta låta sig göras⁴En extra kostnad (1500-2000Skr beroende på klinik), för att få egna 3D-bilder eller film, brukar tillkomma., beroende på klinik, först efter vecka 26 fram till vecka 29.

Varför ultraljud

Ultraljudsundersökningar är i regel enkla och snabbt genomförda undersökningar som ger mycket bra bilder av organ med mycket vatteninnehåll. Detta involverar de flesta organ i kroppen som inte skyms av benstrukturer (skelettet), luftförande organ (magsäck, tarm) samt då ultraljudet görs genom kraftigt fett (obesitas).
Förutom ren bilddiagnostik kan ultraljudet även användas för precisa riktade finnålpunktioner (cellprov) eller biopsi (vävnadsprov) mot olika invärtes organ.
Samma ultraljudsledda punktionsmetod kan användas inför operation av tex. arm, hand, ben, mm. där man enbart önskar bedöva den aktuella kroppsdelen med regional anestesi (lokalbedövning av specifik nervbana). Injektionsnålen med lokalbedövningsmedel riktas då med hjälp av ultraljudet in mot den nerv man ska bedöva.

Ultraljud utgör i de flesta fall förstahandsval vid undersökning av gallvägarna (lever, gallblåsa, bukspottkörteln) samt njurar och urinblåsa oavsett indikation eller frågeställning.

Ultraljud kan utgöra alternativ undersökningsmetod till datortomografi (CT) eller magnetkamera (MR) när patienten har kontraindikationer för intravenös jodkontrastmedel (dålig njurfunktion), röntgenbestrålning (gravid) eller under jourtid (kvällar/helger) då MR ev. inte är disponibel samt är en mer tidskrävande undersökning⁵MR-undersökningar har i regel längre undersökningstider där akuta patienter med smärta, barn, äldre inte klarar att ligga stilla under denna längre tid en MR-undersökning tar..
En enkel ultraljudsundersökning kan i regel även utföras på svårt sjuka patienter som med annan röntgenteknik kan ha svårt att medverka så som att ligga still, hålla andan, mm. Ultraljudsundersökning kan även utföras under pågående kirurgiskt ingrepp för att vägleda operatören under operationen mot djupt liggande förändringar i lever och gallvägar.

För kvinnor i fertil ålder är ultraljud oftast förstahandsval av diagnostisk metod vid smärtor i nedre delen av buken som kan vara en gynekologisk åkomma (ovarialcysta, utomkveds havandeskap, endometrios, mm.) där man, om så går, vill undvika en direkt röntgenbestrålning.

FAST 

FAST-ultraljud (focused assessment with sonography in trauma) ingår numera alltid som en inledande prediagnostik vid multitrauma (major trauma) för att snabbt finna ev. större blödningar i buken och bröstkorgen. Denna undersökning görs nere på akutmottagningen, med en mobil ultraljudsapparat, dit patienten kommer som första instans för stabilisering samt en tidig klinisk undersökning (primary survey) enligt ABCDE för att bedöma traumats påverkan och tillstånd för patienten.
För att ett trauma ska kategoriseras som traumalarm ska ett antal kriterier uppfyllas så som penetrerande våld mot olika kroppsdelar, misstänkt ryggmärgsskada, krosskada mot huvudet, instabil bröstkorg, krockskada med bil utan bilbälte (>50km/t), fall från hög höjd, fastklämning, mm.
För barn gäller striktare kriterier för kategori traumalarm.

Aortaaneurysm (aortabråck) i buken (AAA) på en instabil patienten är även en indikation för FAST-ultraljud på akutmottagningen. Dessa patienter kan komma in med oklara akuta buksmärtor med eller utan perforerad bråckvägg med stora blödning där man ibland inte kan palpera (känna) en pulserande resistens (bråcket) i buken. Med ultraljud går det dels att se själva aneurysmsäcken (bråcket) samt gör man en bedömning av fri vätska i buken som då troligen utgörs av blod från det brustna aortabråcket.
Det är alltid önskvärt att göra en anatomisk kartläggning av aortabråcket med datortomografi (CT) med kontrastmedel i blodet innan  man beslutar om vilken behandling patienten ska få. Patient som är hemodynamisk instabil (blödningsshock) åker troligen direkt till operation utan en föregående kartläggning med CT då det inte finns tid för denna diagnostik.

Ultraljudsundersökningen på akutmottagningen går primärt ut på att diagnostisera stora vätskemängder (blod/hemoperitoneum) i fri bukhåla (intraperitoneal), kontrollera fasta organ i buken (lever, mjälte, njurar) för ev. krosskada med blödningskomplikation, kontrollera lungorna ifall pneumothorax (luft i lungsäcken) föreligger samt om det finns vätska i hjärtsäcken (pericardit/hjärttamponad) som utgör en indirekt diagnos för en skada på hjärtat.
Ultraljudsundersökningen (FAST) är oftast snabbt genomförd då den görs enligt ett fastställt protokoll med fyra huvudsakliga undersökningsområden över buken och nedre delarna av thorax (lungor). Dvs. det görs ingen mer noggrann diagnostik med ultraljudet utan det är förbehållet den efterföljande CT-undersökningen.

För en mer stabil patienten kan den inledande akuta kliniska undersökningen utökas till en mer noggrann klinisk undersökning (secondary survey) från ”topp till tå” då det finns tid för detta.
Traumalarm följs generellt alltid upp med en efterföljande datortomografi (CT/röntgen) oavsett fynd med ultraljudet på akutmottagningen. Numera görs ingen buköversikt eller annan konventionell röntgen innan patienten genomgått en bilddiagnostik med CT samt anses ha stabilt tillstånd.
Vid kritisk samt livshotande tillstånd för patienten kan patienten transporteras direkt till operation, utan omväg till annan radiologisk undersökning, för åtgärder som stabiliserar patienten.

Vanligaste organen som tar skada vid trubbigt våld mot buken (trafikolycka, fall, arbetsplatsolycka, mm.) är mjälten som skadas i ca. 40% av alla olycksfall, därefter levern i 15-20%, njurarna och tarmskada i 5%, bukspottkörteln 1-3% samt binjurar 2%.

Akutsjukvård

Ultraljudet är ett bra hjälpmedel vid ”externa undersökningar” ute på vårdavdelningar, mottagningar, mm. Detta gäller framför allt på intensivvårdsavdelningar (IVA) där man svårligen kan flytta patienter utan risk för komplikationer då dessa patienter oftast inte själv kan kontrollera andning, mm.. En patient som flytas som får komplikationer eller försämras under flytten är svår att åtgärda då tillgången på material, läkemedel samt annan specifik personal inte finns tillgänglig i samma utsträckning som det finns på plats inne på IVA.
Med ett mobilt ultraljud kan man på plats på IVA, etc. (bedside) med mindre risk för patienten undersöka hjärtat⁶Funktion och struktur, kammarfunktion, klaffinsufficiens, hjärtsäcken (tamponad), mm., gallvägarna⁷Vidgade gallvägar pga. stas/hinder i form av gallsten eller patologisk exspansiv förändring (tumör, mm.), kolecystit (inflammation i gallblåsan), mm., njurar och urinblåsa⁸Avflödeshinder med akut pyelonefrit (njurbäckeninflammation)., lungsäcken⁹Vätska i lungsäcken (pleurit)., blodkärl¹⁰Blödning i bukens organ, djup ventrombos (DVT), aortabråck, diagnostik av halskärl, extremitetskärl (armar, ben) och portådern (ven till levern) samt till viss del bukens kärlförsörjning, mm., bukhålan¹¹Ascites (vätska i bukhålan), abcess (varhärd), mm..
Med ultraljud på IVA kan man även utföra vissa interventionella åtgärder så som dränageinläggning för avlasta njurar och vid hjärttamponad¹²Ansamling av vätska/blod i hjärtsäcken (pericardutgjutning) som som kan påverka hjärtats pumpförmåga då hjärtat inte kan expandera som normalt. Orsaken kan vara en bakomliggande sjukdom (malignitet, infektion, TBC eller av okänd orsak. Mer alvarlig orsak kan vara en komplikation till aortaaneurysm (thorakalt bråck), ruptur av kranskärlen vid en kranskärlsröntgen (PCI), mm., tömma abcesshåla, tömma bukvätska (ascites), mm.

Lämpliga organ

Kroppen består utav en stor del mjuka organ med stort vätskeinnehåll som lämpar sig mycket bra för en enkel och snabb ultraljudsundersökning så som lever, gallblåsa och gallvägar, bukspottkörteln, mjälten, njurarna, [hjärta] (bild). vagina och äggstockar (intravaginalt ultraljud via slidan), [testiklar] (bild), urinblåsan, blodkärl (artärer och vener), stora kroppspulsådern (aorta), nervbanor, fett, blindtarmen¹³Den första delen av tjocktarmen där tunntarmen löper in heter blindtarm (Cecum). När man i dagligt tal pratar om blindtarmen menar man oftast det lilla maskformade bihang som sitter fäst i tjocktarmen (cecum). På latin heter denna ”maskformiga bihang” appendix vermiformis. (appendix), ändtarm och prostata (per rektalt ultraljud), brösten (som komplement till mammografi), mm.
Även mer fasta strukturer så som muskler, ligament, senor och bursor¹⁴Slemsäck oftast i anslutning till en skelettled. till olika skelettstrukturer kan generellt undersökas med ultraljud.
Lungorna kan till vissa delar undersökas med ultraljud där man mestadels inriktar sig på vätska i lungsäcken (pleurit).

Fördelen med ultraljudsundersökningar är att undersökare (läkare, sonograf, etc.) får en dynamisk bilddiagnostik vilket man inte får med annan röntgenmetod där röntgenbilden oftast statisk som tas just vid ett specifikt tillfälle. Ultraljud har använts under flera årtionden och har inte visat sig ge några som helst komplikationer eller skador i vävnaden.
Detta gäller även för fosterdiagnostik där flertalet studier inte kunnat påvisa ett samband mellan ultraljud och ev. fosterskador. Vid graviditet ska man principiellt, likt för alla andra radiologiska undersökningar (MR, CT, scinigrafi, röntgen, mm.), beakta ett högt tak för indikationerna och med stor återhållsamhet inför att göra en ultraljudsundersökning.

Screening och uppföljning

Som screeningsmetod för div. organ är ultraljudet bra då det är en snabb och enkel undersökning. En screening för en viss sjukdomsgrupp innebär en avgiftsfri hälsoundersökning med mål att minska riskerna för att insjukna i den aktuella sjukdomen screeningen avser.
En numera nationell screening av stora kroppspulsådern görs med ultraljud. Denna frivilliga screening för aortaaneurysm (pulsåderbråck) erbjuds till män som under kalenderåret fyller 65 år som en engångsundersökning. Vid fynd (aortadiameter >30mm) följs detta upp med återkommande kontroller av kroppspulsådern.
Det har visat sig att under den tid screeningprogrammet för aortaaneurysm (AAA/abdominal aortaaneurysm) funnits har dödligheten för brusten pulsåderbråck hos män minskat med 50%.

Graviditets- och fertilitetsundersökning

Ultraljudsundersökningar görs generellt vecka 11-13 (första trimestern) samt under vecka 18-20 (andra trimestern) av en graviditet.
Undersökningen under första trimestern går ut på att tidigt diagnostisera och bedöma ev. mer allvarliga avvikelser¹⁵Man bedömer bla.om ev. fler foster har varsin moderkaka eller delar på en gemensam, mm. samt att en graviditetslängd troligen kan avgöras.
Undersökningen under andra trimestern fokuseras på graviditetslängd, antal foster, moderkakans placering samt fosteravvikelser som inte kunnat ses tidigare¹⁶De avvikelser hos ett större fostret man kan upptäcka med ultraljud (v 18-20) kan vara missbildning, ryggmärgsbråck, bukväggsbråck, förändring som tyder på kromosomavvikelser, mm. .
Efter vecka 22 kan planerad nedkomst tidsmässigt inte bedömas säkert med enbart ultraljud.
Dessa undersökningar är frivilliga och kostar inget om de görs inom den offentliga sjukvården. Könsbestämning ingår normalt inte i dessa kontroller under graviditeten.

Ultraljud kan användas efter IVF-behandling då man vill kontrollera ifall implanterade ägg/embryo (antal?) fäst sig i livmoderslemhinnan och bildat äggblåsor dvs. en graviditet påbörjats. Man kan även genom avgöra tjockleken på livmodernväggen bedöma ifall en gravidtet påbörjats. Vid IVF-graviditet räknas graviditetslängden från det att embryot sätts in.

Dialysfistel

En dialysfistel (arteriovenös fistel) utgörs oftast av patientens egen ven (nativt blodkärl) som operativt kopplats till en artär, i någondera arm, som på så sätt får ett högt artärflöde.
Kontroll av dialysfistlar görs regelbundet med ultraljud på alla patienter med dislysfistel för att i tid finna ev. förträngningar (stenos) i fistelvenen som påverkar dialysens genomförande.
Dessa dialysfistlar är livsviktiga för patienter med njursvikt där njurarnas förmåga att rensa blodet i kroppen från slaggprodukter och vätska är kraftigt försämrad eller helt utslagen.

En tät stenos i denna fistel kan på kort tid ockludera då även fistel blir obrukbar för dialys. En ockluderad fistel som inte omedelbart åtgärdas har stor risk för att bli helt obrukbar och irreparabel vilket då medför risk för patientens hälsa om denna situation inte klarar upp relativt omgående.
När en dialysfistel får en förträngning i fistellumen (stenos) på mer än 50% av dess tidigare ”normala” kärldiameter så brukar man vilja åtgärda denna stenosering med en endovaskulär intervention (angio med ballong-vidgning). Om patienten har en syntetisk dialysfistelgraft (konstgjord graft) istället för sin egen nativa ven så är det mer brådskande för åtgärd då dessa konstgjorda grafter lätt proppas igen av tromber då blodflödet upphör graften.

Punktion

En idag stor och viktig del inom den medicinska diagnostiken av vävnad är de ultraljudsledda punktionerna för att erhålla prover för cytologi (finnål), PAD (biopsi) eller bakteriell odling. Dessa punktioner är möjliga i de av kroppens organ och vävnader som inte skyms av annan känslig organstruktur (tarmar, blodkärl, mm.). Sitter en förändring inte allt för djupt ner i kroppen eller ligger intill ömtåliga strukturer i kroppen brukar ultraljudsledda punktioner (biopsi, cytologi, dränage, mm.) inte medföra några högre risker eller svårigheter att utföra.
I samband med punktionen finns också möjligheten att anlägga ett sk. dränage för avlastning eller tömning av en vätske-/varfylld hålighet (cavitet).

Alternativ till en ultraljudsledd punktion med hjälp av datortomografi (CT) där läkaren punkterar, oftast en förändringar som ligger djupare in i kroppen, med hjälp av CT-bilder i realtid (live/”genomlysning”).

Metod

En röntgenläkare, sonograf eller en sjuksköterska (barnmorska, mfl.) genomför undersökningar med ultraljud.

Generellt är en ultraljudsundersökning en enkel undersökningsform.
Dessa undersökningar görs i regel med patienten liggande på en brits. Transducern (ultraljudsgivaren) placeras mot huden över det organ/vävnad man vill undersöka. Då luft ger störningar i bilderna appliceras en helt ofarlig gel i mellanrummet av transducern och hudplanet som då minskar dessa störningar från luft. Finns även fasta gelkuddar som fungerar på samma sätt som lös gel.
Likt annan bilddiagnostik ber undersökande person patienten om att hålla andan, om så behövs, då i stort alla organ i bukhålan (intraabdominella organ) flyttar sig upp och ner i takt med andningsrörelserna.

Kontrast

För vissa blodrik organvävnad används ultraljudskontrastmedel för att visualisera kärlrika förändringar. Ultraljudskontrastvätskan innehåller tusentals mikrobubblor av ”luft” (svavelhexafluorid) som efter injicering flyter med i blodomloppet.
När ultraljudsvågen träffar organ med cirkulerande mikrobubblor blir dessa bubblor ekogeniska, dvs. de reflekterar ultraljudsvågen och skickar tillbaka ljudvågen till sändaren som även är en mottagare som då ger en ”förstärkt kontrastbild” över detta område. Ultraljudskontrasten förstärker effekten mellan normal vävnad och sjuk vävnad där det vanligen förekommer en kraftig ökning av patologiska blodkärl i en förändring. Det är framför allt vid undersökning av levern som ultraljudskontrasten kommer till  sin rätt.

Ska kontrastmedel användas får patienten en infusionsnål (PVK) i någondera arm eller handrygg inför kontrastinjektionen.
Först görs en generell undersökning utan kontrastmedel med bilder som läkare/sonograf sedan jämför med bilder med kontrast injicerats till blodet.

• Läs mer på separat [sida[ för ultraljudskontrast.

Förberedelser

Flertalet av dessa undersökningar kräver någon form av fasta då de vanligaste organen som undersökes med ultraljud är i buken. Vid ultraljudsundersökning av bukorgan krävs oftast några timmars fasta då man som patient inte får äta eller drick under några timmar före undersökningen. Detta för att minska på luft (gas) i magsäck och tarmar.
Vid undersökning av urinblåsan samt nedre delen av buken finns vissa restriktioner (fylld urinblåsa, mm.) man ska följa inför undersökningen.

Undersökningar där punktion med grövre nål (biopsi) ingår som ett led för diagnos kräver eventuellt sjukhusbundna förberedelser (blodprov, mm.) och eftervård. Detta beror på vad, hur och hur djupt en förändring sitter som ska punkteras.

• Läs mer på separat [sida] för förberedelser inför ultraljudsundersökning.

Läs mer

• [Utbildning i olika ultraljudstekniker] av Catherine Olsson, diagnostic medical sonographer.