Om kontrast

Inom radiologisk bilddiagnostik (konventionell röntgen, CT, MR, ultraljud) används ofta kontrastmedel för att skapa kontrastskillnader i bilden och urskilja ev. förändringar i ”mjuka” organs vävnad eller struktur (form).
Vid undersökning av enbart skelettet ges generellt ingen kontrast.

Kontrastsorter

Inom radiologisk bilddiagnostiken kan man avbilda organiska strukturer i röntgenbilderna genom att injicera eller tillföra positiv resp. negativ kontrastmedel vilka då attenuerar¹Attenuering av röntgenstrålar betyder att olika vävnader och materia dämpar röntgenstrålen olika mycket vilket medför en kontrastskillnad i röntgenbilden. röntgenstrålarna.

Positiv kontrastmedel

Till de positiva kontrastsorterna tillhör bla. jodkontrast. Den positiva jodkontrasten delas vidare upp i två stora grupper, vattenlösliga respektive ej vattenlösliga. Positiva kontrastmedel har en högre attenueringsförmåga än vad gäller för negativa kontrastmedel.

• Intravaskulära kontrastmedel, jod-, Gadolinium- och ultraljudskontrast är lösligt i vatten och kan därför sprutas in i blodet. Vattenlösliga kontrastsorter är till för undersökningar där man vill avbilda strukturer i blodkärl och mjuka organ (lever, hjärna, njurar, mm.).
  Vattenlöslig kontrast utsöndras oftast via njurarna och urinen.
• Oralt- eller rektalt kontrastmedel är oftast ej vattenlösliga och får ej ges i blodet eller vid tillfällen det finns misstankar på läckage ut i omgivande vävnad från från mag-tarmkanalen eller annan sluten hålighet.
  Barium och Gastrografin är vanliga kontrastsorter här. Dessa kontrasttyper lämnar kroppen via avföringen.

Sedan finns även sk. negativa kontrast i form av luft och koldioxid.

Koldioxid

Koldioxid är en gas som kan används för intravsalt bruk (i blodet) då man vill undvika jodkontrast. Koldioxid eller luft kan även infunderas till intestinalkanalen då dessa ska skiljas ut från omgivande strukturer i buken.
Koldioxid anses mindre smärtfullt vid infundering till tarmarna än vanligt rumsluft då koldioxid diffunderas ut genom tarmväggen och tas upp av blodet som därefter ventileras ut via lungorna. Vanligt rumsluft infunderad i tarmen lämnar kroppen på vanligt vis… som tarmgas.

Biverkningar

All jodkontrast har en viss toxisk påverkan och kan tillfälligt orsaka en funktionsnedsättning på njurarna oavsett patientens hälsotillstånd.

”Vanligaste” reaktionstillfället är när jodkontrast injiceras till blodcirkulationen i samband med en röntgenundersökning.
Generell reaktion är oftast en snabbt övergående värmekänsla i kroppen. Denna reaktion räknas inte till någon direkt biverkning.
Reaktion på jodkontrast kan dock även visa sig i form av överkänslighetsreaktion eller en njurpåverkan. Dessa kan uppträda såväl i samband med kontrastinjektionen (akut reaktion) som vid ett senare tillfälle upp till en vecka (sen reaktion).
Flera kontrastmedelssorter kan även ge andra mer eller mindre ”exotiska” organiska biverkningar som dock får anses så lindriga eller sällsynta att de ej nämns här och nu.

Allvarlig systemisk överkänslighetsreaktion²Akut svårare överkänslighetsreaktion, oftast snabbt insättande, med symtom som andnöd, blodtrycksfall, svullnad, yrsel, svimning, chock, mm. (akut anafylaxi) uppträder i regel i samband med injektionen eller inom 60 minuter (70% inom 5 minuter, 90% inom 20 minuter). Sena anafylaxireaktioner är ytterst ovanligt.

Allvarliga akuta reaktioner

• Symtom från luftvägarna (heshet, lufthunger/stridor, mm)
• Blodcirkulationen (blodtrycksfall och medvetandesänkning)
• Svårare urtikaria (hudutslag)
• Angioödem (hudsvullnad).

Graden av anafylaxins allvarlighet beror på om symtomen kommer isolerade eller som en kombination av olika symtom. Dessa mer allvarliga reaktioner förekommer som tur är sällan (1 per 2500 us.).

Sen reaktion

Om sen överkänslighetsreaktion uppkommer (>60minuter till 1 vecka) är detta oftast av lindrig karaktär så som allmän sjukdomskänsla, huvudvärk, frysningar, illamående, kräkning eller muskelsmärta.
Sena lättare hudreaktioner som utslag och rodnad försvinner i regel av sig själv inom 1-7 dagar.

Njurpåverkan

Kontrastmedel har potentiellt nefrotoxisk njurpåverkan som kan ge njurskada i form av nefropati (nedsatt njurfunktion).
Det finns kända riskfaktorer för denna njurpåverkan av kontrast.

Dessa är kan vara:

• Tidigare nedsatt njurfunktion
• Hög ålder
• Diabetes
• Metforminbehandlad diabetes
• Dehydrerad (uttorkad) patient
• Grav blodbrist
• Nedsatt allmäntillstånd
• Flera närapå gjorda undersökningar med kontrastanvändning, mm.

Genom att kontrollera blodets Kretaininvärde (P-krea) bedömer man njurarnas funktion och disposition för kontrastmedel.
Risken för ev. kontrastutlöst nefropati beror på riskfaktorer, kontrastmängd och tidigare nedsatt njurfunktion.

Man kan minimera riskerna för flertalet biverkningar genom att förebygga eller eliminera riskfaktorerna genom att patienten är väl hydrerad³Har en normal vätskebalans i kroppen. inför undersökningen.

Överkänslighet

Om du tidigare reagerat mot kontrast i samband eller efter en undersökning, oavsett typ av undersökning och kontrastsort, ska du meddela aktuell röntgenavdelning detta innan undersökningen.

Beroende på vilken undersökning du nu ska göra får du då eventuellt medicin [premedicinering] mot kontrastreaktioner.
Om vi anser att du behöver premedicinering baseras detta mycket på hur kraftig tidigare reaktion varit, i vilken omfattning (se ovan) samt när du fick denna tidigare reaktion (när tidigare undersökning gjordes).
Riskerna för allergiska reaktioner ska alltid vägas mot nyttan av en undersökning med kontrast där patienten i så fall får premedicineras.

• Tidigare lindrig kontrastreaktion (lätt klåda, hudrodnad, mm.) som inte krävt någon form av behandling brukar ej kräva någon premedicinering inför kommande undersökningar med kontrast.
• Tidigare måttlig reaktion (svårare klåda, utslag, svullnad, andningspåverkan, buksmärtor, illamående, etc.) som krävt någon form av behandling med medicin får troligen premedicineras vid kommande röntgenundersökningar där kontrastmedel ingår.
• Tidigare svåra reaktioner (andningspåverkan, blodtrycksfall, etc.) som krävt sjukhusvård ska alternativa undersökningar utan kontrastmedel övervägas. Om indikationen anses så stark att en undersökning med kontrast ändå anses befogad måste patienten premedicineras. Eventuell bör det i dessa fall finnas beredskap och övervakning med narkospersonal på plats i samband med kontrastinjektionen. Det kan även vara befogad att patienten stannar kvar på sjukhuset över natten för observation.

Om premedicinering anses behövas inför en elektiv (tidbokad) kontrastundersökning, för att minimera ev. riskerna för kontrastreaktion, görs oftast denna premedicinering i hemmet av patienten själv enligt ordination för dosering.
Patienten informeras då om detta av röntgenavdelningen och patienten hämtar själv dessa läkemedel på aktuell röntgenavdelning.

Vid akuta undersökningar ombesörjer remitterande avdelning detta.

Mer info

Informationen ovan är generell och är till delar utdrag ur interna förberedelser, Nationella rekommendationer för jodkontrastmedel samt FASS.
Det kan skilja markant i hur bedömningen av risker för kontrastreaktion, tidigare reaktioner, premedicinering, användandet av kontrastmedel, mm. göres mellan olika röntgenkliniker.

Läs mer

• Om [jodkontrast]