Magsäck

Magsäcken (ventrikeln) är en del av gastrointestinalkanalen som sträcker sig från munnen till anus.
Magsäcken är ”väntrum” för födan vi äter. Här passar kroppen på att blanda upp födan med enzymer och saltsyra. Detta gör det lättare för kommande tarmsystem att hand om födan som fått en mera hanterbar konsistens.
Saltsyran i magsäcken kan dessvärre ge upphov till magsår. Ju mera syra magsäcken producerar desto större är risken för magsår.

Indikation

Undersökning av magsäcken är oftast led i utredning av oklara kräkningar, illamående, tidig mättnadskänsla, oklar anemi, viktminskning, smärta vid födointag, mm.

Magsår (ulcus) är ofta en anledning för att man genomgår en undersökning av magsäcken. Små ytliga sår ses inte på en röntgenbilden. Dessa små förändringar ser man bäst med ett sk. gastroskop. Detta är en kameraförsedd sond som föres ner i magsäcken där läkaren visuellt kan se förändringar i slemhinnan.

Förstaval av undersökningsmetod vid misstänkt malignitet i magsäcken är med gastroskop då man samtidigt kan ta ett vävnadsprov (biopsi) av förändringen. Datortomografi (CT) och magnetkamera (MR) görs ev. vid oklara fynd av gastroskopi eller för kartläggning av tumörspridning (metastaser) till andra delar av kroppen.
Numera görs en konventionell röntgenundersökning av magsäcken vid misstanke på hinder distalt om nedre magmunnen (duodenum) om man inte lyckats passera denna nivå med ett gastroskop som är förstaval för undersökning av magsäcken.

Kontroll av nutritions access så som gastrostomi, läge eller justering av [nutritionssonder] (bild), mm. kan föranleda en röntgen av magsäcken.

Patologi

Tumör utgör ofta en större väggförändring (tumör) och är den den vanligaste orsaken till passagehinder till tunntarmen. Vanligaste typen av tumör i mag-tarmkanalen utgörs av adenocarcinom (>90%) som i magsäcken infiltrerar slemhinnan som gör magsäcksväggen stel och inte kan sträckas ut (distendera).
En tumör i magsäckens vägg kan växa sig stor innan den bryter igenom magslemhinnan. Likaså kan symtom uppträda i ett sent skede

Skirrös cancer är ofta en infiltrerad typ av cancer som initialt kan vara svår att se, även med gastroskop, då slemhinnan är intakt.  En skirrös cancer har ingen distinkt gräns för förändringens start i slemhinneväggen och kan involvera stora delar av magsäcksväggen vilket kan ge stora deformiteter (”kruthornsmage”) av magsäcken.

Ulcus (magsår) kan vara enskilda eller multipla sår i magsäckens slemhinna. Om sårytan är mera utspridd eller om man har haft sina magsår en längre tid kan detta ses även med konventionell röntgen med kontrast. Magsäckens slemhinna har en tendens att skrumpna ihop sig runt sår där ventrikelslemhinnans längsgående fåror får ett oregelbundet förlopp. Vid röntgenundersökning med kontrast av ulcus ses oftast även en kontrastansamling i de gropar som såren bildar.
Benigna magsår sitter ofta i magsäckens övre del (antrum) eller inom magsäckens inre mindre kurvatur (curvatura minor) medan mer maligna typer av sår kan finnas inom magsäckens stora kurvatur (curvatura major), mellandelen (corpus ventriculi) eller i nedre delarna (fundus) av magsäcken.
Benigna sår kan även utveckla sig till cancer. Risken att benigna sår utvecklas till cancer beror till stor del på hur stort såret är och var i magsäcken såret är lokaliserat. Äldre (<50 år) med kroniska epigastriska besvär utgör en stor riskgrupp.

Divertiklar kan ses i framför allt nedre delarna av magsäcken (fundus) men de är mer sällan förkommande. Dessa är desto vanligare i tolvfingertarmen.

Metod

Vid röntgen av magsäcken får patienten sitta och dricka Bariumsulfat-kontrast oftast tillsammans med någon form av brustablett (Samarin). Brustabletten gör att magsäcken blåser upp sig.

Själva bildtagningen göres sedan liggande. Patienten får vrida sig runt på undersökningsbordet ett antal varv för att vi skall få bra bilder. Vid frågeställning om övre magmunsbråck, sk. hiatushernia, tar vi också bilder på övre magmunnen (cardia) och nedre delen av matstrupen. Patienten dricker kontrast samtidigt som denne spänner bukmuskulaturen. Vid magmunnsbråck pressas maginnehåll (i detta fall kontrastmedel) tillbaka upp i matstrupen (reflux).

Barium-kontrast ges inte till patienter som riskerar reflux eller där man misstänker en perforation av ventrikelväggen där Barium riskerar komma ut i fri bukhåla.
Vid denna frågeställning eller indikation får patienten drick vattenlösligt kontrastmedel (jodkontrast).

Undersökningen tar ca. 30 minuter.
En röntgenläkare (radiolog) gör denna undersökning.

Förberedelser

Patienten ska vid elektiv (tidbokad) undersökning normalt fasta 8 timmar innan undersökningen.

Anatomi och fysiologi

I munnen sönderdelas maten med tänderna¹Vid vuxen ålder sitter det normalt 32st permanenta tänder. Till detta antal räknas de visdomständer som först växer fram efter 20 års ålder och ibland ibland kommer de inte upp från käkbenet.. Käken dras ihop av fyra stycken käkmuskler som (hos en ung man) klarar att trycka ihop bettet med en kraft på 71 kilo (kilogram-force). Som jämförelse kan en krokodil slå ihop käftarna med ett tryck på ca. 2000 kilo.
I munnen blandas födan med saliv från spottkörtlarna²I ansiktet på vardera sitter 3 par spottkörtlar (öronspottkörteln, underkäksspottkörteln och undertungsspottkörteln) som har salivgångar till munnen. Saliven innehåller bla. amylas (enzym) som spjälkar (bryter ner) stärkelse i maten. Då födan i allmänhet sväljs fort har amylas en effekt först nere i magsäcken. som gör denna mjuk och hal som är lätt att svälja.

Matstrupen fungerar i stort endast som en transportkanal till magsäcken. Födan förs ner genom matstrupen med peristaltiska³Muskelröresler som för ner födan genom matstrupen. Tack vare dessa vågrörelser i matstrupen kan man svälja mat stående upp-och-ner. Denna mekanism med sväljningen gör det även möjligt för astronauter att svälja i tyngdlöst tillstånd utan påverkan av graviditet. rörelser.
Längs matstrupen finns tre trånga partier där allt för stor mängd svald föda eller främmande föremål kan fastna. Dessa ställen är övergången mellan svalget och matstrupen (nivå med struphuvudet), nivå med aortabågen samt passagen genom mellangärdet strax före övre magmunnen (cardia).
Den övre magmunnen har till uppgift att hindra magsäckens innehåll att rinna upp i matstrupen (reflux).

Magsäcken fungerar som tillfällig lagringsplats för födan och rymmer normalt ca. 1,5-2 liter. Under denna tid födan ligger i magsäcken fortsätter spjälkningsprocessen där maten blandas med  saltsyra och enzymer.
Under födans väg genom mag-tarm kanalen bearbetas den av mer än 20 olika enzymer som alla är specialiserade på att bearbeta en viss beståndsdel i födan.

Övre delen av magsäcken har körtelceller som enbart utsöndrar slem. I nedre delen av magsäcken finns miljontals av de körtelcellerna (parietalceller)⁴Parietalceller är de få celltyper i kroppen som klarar av att ligga i en sur miljö som består av saltsyra. som utsöndrar saltsyran i magsäcken. Slemhinneproducerande celler i magsäcken bildar ett skyddande skikt i magsäckens vägg som skydd mot saltsyran.
All slem och andra produkter som utsöndras av celler i magsäcken kallas magsaft. Det bildas normalt ca. 2-3 liter sur magsaft per dygn. Denna sura miljö i magsäcken förstör nästan alla mikroorganismer utom ett fåtal som klarar denna miljö så som tuberkulosbakterie.