CT njurar och urinvägar – Röntgen Världen Metodbok

Utredningar av urinvägarna föranleder ofta en urografi och urinvägsöversikt med datortomografisk metod (CT).
Den tidigare metoden för en urografi med [konventionell röntgen], där en kompressionsanordning anlades över magen som då tryckte över båda urinledarna som fyllde själva njurarna bättre med den till blodet injicerade kontrastmedlet, görs inte idag.

Njurarna är så lokaliserad i buken att de i stort alltid kommer med vid olika CT-undersökningar av buken oavsett indikation. Trotts att en CT-undersökning av buken med annan indikation som inte är optimerad bildmässigt för urinvägarna med intravenös kontrast så kan man utvärdera njurarna genom dess lokalisation, utseende och avflödeshinder i form av sten eller vidgning av urinvägarna av annan orsak. Vice versa ger en indicerad CT-undersökning av urinvägarna även en god överblick av övriga delar av buken där man då kan finna bifynd samt en få differential diagnostik¹ på en sjukdom som från början misstänktes härröra från urinvägarna.

Annan metod

Ultraljud är en mycket användbar och bra metod för diagnostik av övre delarna av urinvägarna (njurar) för snabb och enkel diagnostik av diverse njurpatologi eller avflödeshinder. Ultraljud har en fördel med oftast väldigt bra bilddiagnostik av njurparenkymet där datortomografin ibland kan fallera vid små förändringar då speciellt vid undersökningar med kontrastmedel som kan dölja små patologiska förändringar inom njuren.
Annan fördelen med ultraljud är att den inte tillför patienten någon jodkontrastmedel vid ev. dålig njurfunktion samt hos patienter med kontrastmedelöverkänslighet. Ultraljud tillför ingen röntgenbestrålning vilket är nog så viktig vid yngre individer samt vid graviditet.
[Renografi] (bild) är en isotopundersökning av urinvägarna där man dynamiskt undersöker njurarnas genomblödning (blodförsörjning), upptagningsfas och utsöndring av urin. Denna typ av undersökning med injicering av radioaktivt medel görs med en gammakamera.
Cystoskopi är en vanlig metod för undersökning av urinröret och urinblåsan. Cytoskopi är förstaval av undersökningsmetod av urinblåsan tillsammans med [ultraljud] (bild) vid yngre patienter (<30 år). Dessa metoder kan vid behov kompletteras med en magnetkamera (MR) undersökning.
Magnetkamera-undersökning (MR) görs idag mer sällan för initiala utredningar av urinvägarna. Denna metod för undersökning blir aktuell för karakterisering av mer komplexa fynd från annan diagnostisk undersökning så som tumör, cystor, fynd längs urinledarna, mm. Då MR-undersökningar generellt har långa väntetider för olika undersökningar samt tar längre tid att genomföra är denna metod således inte förstavalet vid undersökningar av urinvägarna.

Indikation

En undersökning med datortomografi ingår i praktiskt taget alla utredningar som rör urinvägarna.
Med en CT-urografi avbildas njurarna, urinledare, urinblåsa, hur njurarna utsöndrar urin (funktionen) och ev. avflödeshinder för urinen samt resten av bukens organ som samtidigt kommer med på samma bilder.

SVF

Välgrundad misstanke på malignitet inom urinvägarna ska föranleda en snabb handläggning, utredning och medicinsk behandling utan onödig väntetid sk. SVF (standardiserat vårdförlopp). Detta vårdförlopp (SVF) gäller idag i hela landet oavsett vilket sjukhus man söker på.
För att definiera ett vårdförlopp som SVF ska vissa kriterier ingå så som makroskopiskt hematuri (synligt blod i urinen), misstänkt cancer i samband med annan undersökning (bifynd), lättblödande exv. vid KAD-sättning².
I SVF ingår bla. undersökning med CT samt kontakt med urolog.

Elektiva³

Den vanligaste indikationen för att genomgå CT-undersökning av urinvägarna är vid oklara symtom från urinvägarna eller hematuri vilket i de flesta fallen kan diagnostiseras som avflödeshinder i form av njurstenar.
Andra förändringar man kan hitta inom njurarna är anomalier, cystor, abscess, såväl benigna som maligna tumörer.

Påverkan på urinproduktionen kan även bero på extern kompression (press mot) av urinledaren längre distalt mot urinblåsan. Tillstånd som kan hindra normal urinpassage genom urinledarna genom att utöva press mot urinledaren är tex. vid långt gången graviditet, stora tumörer i buken, operation i buken, mm.
Annan vanlig undersökningsform vid utredningar av njurarna är med ultraljud. Det kan vara svårt att utreda njurstensproblematik i urinledare med ultraljud då ultraljud inte ger samma överskådliga bild över urinvägarna så som en CT-undersökning gör.
Undersökning av urinblåsan gör man oftast med cytoskopi där man med en kameraförsedd kateter går in via urinröret för visuell inspektion av urinblåsa, uretärmynning och urinrör.

Generellt ska återkommande makroskopisk blod i urinen (hematuri) alltid utredas för att utesluta mer alvarliga sjukdomar så som malignitet. Förutom en cytoskopisk undersökning av urinblåsan görs generellt en komplett CT-urografi inklusive intravenös kontrastmedel.
Det finns en andra orsaker som kan ge makroskopisk hematuri så som urinvägsinfektioner och kvinnors menstruation, mm.

Akuta

Sjukdomar där urinavflödet till urinblåsan hämmas eller efter traumatiska skador mot njurar eller urinblåsan med blödning eller ruptur ⁴ på som följd ska utredas omgående.
Orsaken till akut avflödeshinder utgörs dock oftast av njurstenar som fastnar på sin väg ner genom urinledaren där patienten får typisk akut flanksmärta. Generell behandling av njurstensproblematik är med smärtbehandling samt behandling med inflammationshämmande medel. Ger denna behandling effekt utreds inte detta mer just då.
En diagnostik av njurstenar kan i okomplicerade fall utan påverkan av urinavflödet göras med ett enkelt ultraljud. Annan orsak till hinder i urinledaren kav vara inflammation som kan engagera såväl njure som urinledare.
Vid helt upphörd urinflöde genom urinledaren måste ett dränage placeras i njurbäckenet för att avleda urinen från njuren ut från kroppen till en påkopplad påse.

Vid kraftigt trauma mot ryggen eller flankerna är njurar de organ som får någon form av skador ofta med samtida skador i levern och mjälten. Dessa skador i njurarna kan utgöras av olika skadetyper från kontusionsskada, intrarenala blödningar, skador i njurens kärlförsörjning med risk för stor blödning kring njuren till en total söndring (fragmentering) av njurkroppen.

Patologi

Sjukdomar i njurfunktionen som påverkar njurens förmåga att reglera kroppens vätskebalans och utsöndrar restprodukter från blodet kallas njursvikt.

Vid trauma mot flankerna av buken med befarad njurskada görs en fullständig CT-traumabuk som inkluderar intravenöst kontrastmedel då man även kan misstänka skador på andra bukorgan och kärlstrukturer som kan ge alvarliga blödningar.

Urinvägskonkrement (njurstenar) är den vanligaste orsaken till att patienten plötsligt får kraftig flanksmärta. Med initial behandling av inflammationsdämpande och smärtstillande läkemedel lindrar besvären och samtidigt ställer den kliniska diagnosen uretärsten. Flanksmärtor som inte släpper på insatt behandling, där patienten har feber eller man misstänker någon annan orsak till smärtorna (diferentialdiagnos) är en indikation för en akut datortomografi (CT-urinvägsöversikt).
Denna CT-undersökning görs då i regel utan intravenös kontrast då man i första hand vill bedöma urinvägarnas anatomi och utseende samt omkringliggande organ och vävnad utan att i onödan belasta redan utsatta njurar med jodhaltigt kontrastmedel. Utan intravenös kontrastmedel kan man bedöma en vidgning av njurbäckenet samt lokalisera ev. sten och storlek på denna i urinledaren som orsakar avflödeshindret. Dock är inte alla urinstenar röntgentäta (kalkhaltiga) varför en datortomografi undersökning med intravenös kontrastmedel är indicerat vid fortsatt utredning.
Har dessa stenar en diameter på högst 4 mm passerar 90% av dessa oftast ut med urinen utan att fastna på vägen i urinledaren. Stenar med en storlek på 4-7 mm avgår i hälften av fallen spontant med urinavflödet ofta innan patienten hinner till doktorn. Stenar som ger en total avstängning för urinflödet till urinblåsan är viktiga att snabbt utreda då njuren kan ta oreparabel skada vid avflödesstopp mer än ca. 24 timmar. Detta tillstånd kallas då för avstängd pyelit.

Avstängd pyelit är ett allvarligt tillstånd där njuren kan ta alvarlig skada pga. stopp för avflödet för urinen samt att patienten även kan drabbas av urosepsis⁵. Den initiala åtgärden för att avlasta njuren och avleda urinflödet är en anläggande av ett externt dränage in i njurbäckenet. Genom detta dränage rinner då urinen ut från njuren till en påse som avlastar njuren. Detta dränage läggs in på röntgenavdelningen.

Njurcancer har ofta ett långdraget och smygande förlopp (>20år) där första symtomen på patologi är när patienten upptäcker makroskopiskt blod i urinen (hematuri) och i vis mån flanksmärtor på den aktuella sidan.
Oklara symtom från urinvägarna utreds initialt med ultraljud. Vid misstänkt njurcancer fortsätter utredningen med datortomografi, magnetkamera eller scintigrafi för att få en överblick över en oklar eller större tumörmassa där man samtidigt avbildar andra delar av kroppen för att kontrollera ev. metastasspridning till andra organ.
Tumörer har oftast en onormalt stor lokal etablering av nybildade små blodkärl (vaskularisation). Denna lokalt stora ansamling av ny små blodkärl ses oftast väl på CT-bilder med intravenöst kontrastmedel som då avbildas som ”lysande” klumpar i en annars omkringliggande vävnad med normal blodförsörjning. Denna stora patologiska kärlnybildningen kan skapa åtkomst till angränsande utrymme som kan medför blödning ut till urinförande strukturer och därmed blod i urinen eller blödning i annan vävnad.

Njurcancer upptäcks hos ca. 1200 individer per år i Sverige. Mer vanligt förekommande hos män än hos kvinnor samt vanligare i en högre ålder (>60år).

Urinblåsecanser finns i såväl benign som malign typ. Benign blåstumör ger mer sällan blod i urinen (hematuri).
Man bedömer att över 90% av alla fall med urinblåsecancer utgörs av urotelial cancer vilket betyder att det finns annan tumör inom de övre urinvägarna som spridit sig ner till urinblåsan. Det motsatta gäller vid tumördebut (primärtumör) i urinblåsan där man mer sällan finner tumörspridning upp till övre urinvägarna. Desto vanligare är det omvända där en cancer i njuren senare återfinns även i urinblåsan (30%).
I de flesta fall (90%) växer cancern enbart i urinblåsans innerväggs slemhinna vilket medför en enklare behandling där man hyvlar bort denna bit av slemhinna där förändringen sitter (TUR-B). Cancer som involverar urinblåsans muskellager (muskelinvasiv) har en ökad risk för metastasering till andra organ. Det normala förloppet i behandlingen av denna typ av tumör är bla. att hela urinblåsan tas bort (cystektomi) och man konstruerar en ny ”urinblåsa” i form av en bit tarm (brickerblåsa).
Urinblåsecancer upptäcks hos ca. 3500 personer per år i Sverige där meddelålder vid insjuknandet är kring 70 år. Män drabbas tre gånger mer ofta än kvinnor. Hos män utgör urinblåsecancer den 4’e vanligaste cancerformen. 700 personer avlider per år av denna sjukdom.

Synligt blod i urinen (makroskopisk hematuri) måste alltid utredas vidare med någon diagnostik för att utröna varifrån blodet kommer. Patienter under 50 år med hematuri har oftast en benign orsak där njursten eller infektion⁶ utgör de vanligaste orsakerna till hematuri. Äldre personer med blod i urinen bör skyndsamt undersökas mer noggrant då man hos denna population mer kan misstänka maligna förändringar inom urinvägarna som orsakar hematuri.
Vid oklar förändring på CT-bilderna kan ett enkelt ultraljud ofta avgöra om förändringen är en enkel cysta eller njursten som inte kräver vidare åtgärder eller en tumör som måste utredas vidare.
Njurcancer har en benägenhet at växa in i olika blodkärl i inom njuren och därigenom sprida sig vidare till andra kärl och organ. Vissa typer av njurcancer har även en tendens spridning i form av metastaser då företrädesvis till blodrika organ så som lungorna och levern.
Vid oklar hematuri bör en cystoskopisk undersökning⁷ av urinblåsan komplettera den radiologiska undersökningen.

Binjurarna är endokrina hormonproducerande körtlar där en sjukdom kan påverka produktionen av olika hormoner. Det finns sjukdomar som leder till en överproduktion (hyperfunktion) av hormoner samt det motsatta med en underproduktion av hormoner (hypofunktion).
Adenom är en, ofta liten (<1 cm) , tumörform som kan leda till en överproduktion av bla. aldosteron. Cushings syndrom beror i 80% av fallen på benignt adenom i binjuren. Då dessa oftast är mycket små kan de lätt missas vid granskning av CT-bilder av buken och urinvägarna.
Feokromocytom är en mer ovanlig tumör som oftast (80%) återfinnes inuti binjuren (märgen). Denna tumör orsakar en överproduktion av adrenalin samt noradrenalin. Vid stressituationer kan patienten drabbas av extremt högt blodtryck och pulsfrekvens. Denna tumör ses oftast bra med CT då de oftast har en storlek på > 1 cm (90%).
Patienter med feokromocytom som ska genomgå en CT-undersökning med intravenöst jodkontrast måste premedicineras med läkemedel (alfablockerare) som sänker blodtrycket då annars en kontrastpåverkan på tumören kan skapa en hypertensiv kris (mycket högt blodtryck) som kan påverka flera organ alvarligt.

Högt blodtryck som beror på njursjukdom kan vara orsakad av förträngning⁸ (stenos) av den artär som försörjer njuren med blod (renovaskulär hypertoni).
Förträngningar i njurartären som ger symtom behandlas med [interventionell angiografi] (bild) då man lokalt behandlar orsaken dvs. stenosen (förträgningen) vidgas upp med en ballong (PTA).
Från olika förkalkningar och trombosbeläggningar i en artär kan en emboli⁹ följa med blodflödet till andra delar av kroppen inkl. njuren. När en artär till en av loberna ockluderar fås en infarkt i njurparenkymet (njurvävnad).

Anomalier (heterotaxi) är medfödda organmissbildningar eller där organen inte ligger på sin normala plats i kroppen som oftast inte ger några symtom. Det finns dock medfödda organmissbildningar som ger svåra symtom och därför måste åtgärdas relativt snart efter födseln så som grava missbildningar i hjärtat, lever och gallvägar som kan vara livshotande. Orsaken till dessa missbildningar av organ finner man under vecka 1-4 i fosterutvecklingen då de inre organen i kroppen organiseras.

Anomalier av urinledaren kan orsaka knickbildning av urinledaren som temporärt påverkar urinflödet genom urinledaren.
Annan relativt vanlig anomali av urinledaren kan utgöras av en [dubblerad urinledare] (bild) från ena eller båda njurarna. Finns en dubblerad urinledare har även den aktuella njuren ett extra njurbäcken dvs. en mindre extra njure som sitter sammanväxt med ”huvudnjuren”. Denna dubblerade njure brukar vara större än den andra sidans normala njure med en urinledare. Man räknar med att ca. 4% av befolkningen har denna anomaliform på urinledare.
Urinledaren kan även mynna in i urinblåsan på en helt avvikande plats från den normala anatomin.

Annan anomali är en sk. hästskonjure är en medfödd anomali där de nedre delarna av njurarna är sammanväxta och ligger som en halvmåneform över kroppens medellinje. Denna missbildning kan ge återkommande urinvägsinfektioner då urinflödet till urinblåsan har en tendens att backa tillbaka till njurarna vilket även medför att man upptäcker denna njurmissbildning. Denna form av njure har även en högre tendens till njurstenar samt en viss risk för malignitet i form av Wilms tumör¹⁰.

Angiomyolipom är en godartad (benign) missbildning som kan påverka njurfunktionen genom dess storlek. Detta angiomyolipom består av en stor ansamling patologiska blodkärl, fett samt muskelvävnad. Dessa blodkärl är, likt andra patologiska kärlstrukturer, mer sköra än normala kärl vilket medför att dessa kärl kan blöda med hematuri som följd. Stora angiomyolipom kan således ge stora blödningar som kan vara av mer alvarlig karaktär. Stora angiomyolipom behandlas med därför oftast genom endovaskulär intervention (angiografi) då man emboliserar¹¹ denna kärlförändring.
Detta angiomyolipom upptäcks i regel som ett bifynd vid annan diagnostik av buken.

CT-urinvägar benign njurcysta — CT-urinvägar njurcysta

Njurcystor är vanligtvis solitära¹² och är ett mycket vanligt förekommande¹³ fenomen och är av benign natur. Dessa cystor ger sällan symtom så vida de inte pga. av sin storlek påverkar andra organ i dess närhet. Njurcysta kan förekomma såväl singel som i multipel form.
Njurcystor kategoriseras i typ 1-5 där en högre siffra innebär högre risk för en malign förändring samt vilken behandling som rekommenderas för detta fynd (cysta).
Det finns en variant som kalas [polycystisk njure] (bild) där cystorna är så pass många att de bildar ”vindruvsklasar” på njurarna vilket även ger ett abnormt stort njurparenkym (njurvävnad). En stor så mängd cystor i njurarna kan alvarligt påverka njurfunktionen. Polycystiska njurar har en stark hereditet (ärflighet).
Ultraljud är oftast förstavalet vid diagnostik av njurcystor. Cystor som inte ger symtom utreds inte vidare.

Vid skador på bäckenet där patienten har hematuri (blod i urinen) kan man även misstänka en urinblåseruptur. Bäckenskador skapar ofta skarpa benfragment som kan skada omkringliggande mjuka organstrukturer.
Vid en totoal blåsruptur läcker det kontrastmedel ut från blåsan till omgivande vävnad. Har rupturen skett upptill blåsans tak där den sitter ihop med bukhinnan läcker urin ut i bukhålan och denna form av skada får åtgärdas kirurgiskt.
På CT-bilderna med intravenös kontrast ser man då ett läckage av kontrast ut i bukhålan.
Urinblåsa som fått en ruptur i nedre delarna av blåsan har ett urinläckaget som endast läcker ut till närmaste vävnad utanför urinblåsan vilket inte behöver åtgärdas kirurgiskt. Denna läckningsprocess kan man följa med ultraljud.

Metod

Datortomograf (CT/DT) — Datortomograf (CT)

Om undersökningen

15-30 minuter innan undersökningens start ska patienten generellt undvika att gå på toaletten. Detta för att urinblåsan ska vara fylld med urin för att bli bättre avbildad än en helt tom och sammanfallen urinblåsa.
Beroende på frågeställning (indikation) ska patienten ev. dricka vätska 1-2 timmar innan undersökningen. Denna ordination fås av den aktuella röntgenavdelningen i samaband med kallelsen för undersökningen.

En urinvägsöversikt gör man utan intravenöst¹⁴ kontrastmedel och oftast enbart på indikation samt för kontrollera ev. urinstenar (antal, storlek, läge, vidgning av njurbäckenet, mm.).
Vid en urinvägsöversikt krävs inga blodprover inför användnintravenös kontrastmedelstillförsel eller förberedelser. Dock som vid all annan bilddiagnostik av urinvägarna är det fördel om urinblåsan är fylld med urin.

En CT-urografi är en dynamisk undersökning av urinvägarna där den injicerade kontrasten till blodbanorna följs i olika faser med olika bildtagningar för att följa kontrastens väg genom urinvägarna. Beroende på frågeställning genomföres bildtagningen i olika faser efter kontrastinjektionen där man följer njurarnas upptag och utsöndring av givet kontrastmedel vid olika tidpunkter.

För en fullständig utredning av urinvägarna görs en CT-urografi med intravenös kontrast i 4 bildtagningsfaser vilket oftast är fallet vid oklar hematuri på patienter över 50 år utan någon tidigare radiologisk undersökning av njurarna.
Generellt för utredningar av urinvägarna göres en 4-fas undersökning som inleds med en bildserie utan intravenös kontrastmedel (nativ fas). Därefter tas bildserier då [njuren laddar upp] med kontrast (artärfas), när en del av kontrasten återgår till kroppen (venös fas) samt när kontrastblandad urin flödar [ner genom urinledarna] (utsöndringsfas) till urinblåsan vilket sker ca. 10-30 minuter efter kontrastinjektionen. Patienten får ofta gå på toaletten för att kissa och tömma urinblåsan innan den sista bildserien (fas 4) tas.
Beroende på indikation och frågeställning för en utredning av urinvägarna kan vissa bildserier (faser) utelämnas (vid uppföljning) eller kan man lägga till ytterligare senare kompletterande bildserier i en CT-urografi. Dessa undersökningar kallas då 3-fas– (3 bildserier), split bolus-undersökning¹⁵, etc.
Vid en fördröjd kontrastutsöndring kan patienten behöva upp och gå en stund innan en ny bildserie tas för att man ska få bra bilder över urinledare och urinblåsan med kontrastinnehåll.
Vid vissa frågeställningar önskar man påskynda utsöndringsfasen av kontrastmedel från njurarna varför patienten kan få ett vätskedrivande läkemedel (diuretika) injicerat i blodet strax innan start av bildtagningen.

För yngre patienter, gravida, mm. tas mer sällan en komplett 4-fas CT-urografi med tanke på den röntgenbestrålning denna undersökning ändå tillför patienten. För denna patientkategori ska man i första hand fundera över alternativa diagnostiska metoder, ultraljud, MR eller annan ej radiologisk metod. Görs trots allt en röntgenundersökning försöker mans sträva efter att minimera röntgenbestrålningen genom färre bildserier som tex. vid en split bolus-undersökning.

Utförande

En datortomografiundersökning av urinvägarna göres liggande på rygg på CT-britsen och/eller på magen, med armarna sträckta ovanför huvudet om så är möjligt, för att undvika störande bildartefakter¹⁶ från armarna om dessa ligger utmed kroppen.
Allteftersom bildtagningen sker förflyttas britsen där patienten ligger succesivt igenom gantryt (”apparatens stora hål”) så att hela det organområde som avses undersökas passerar förbi röntgenfältet (gantryt).

För att inte bukorganen skall röra sig vid andningsrörelserna uppmanas patienten att hålla andan vid bildtagningen. Njurarna rör sig upp och ner med 5-10cm med andningen.
Orkar man inte hålla andan kan bildtagning dock oftast ändå ske om andningen sker lugnt och försiktigt. Allteftersom bildtagningen sker förflyttas britsen där patienten ligger succesivt så att hella det tänkta organområdet passerar röntgenfältet i gantryt (”apparatens hål”).
Det är viktigt att man som patient ligger still under bildtagningen. Vid rörelse, om detta då ändrar läge mellan två bildsnitt, kommer de intilliggande bildsnitten inte att hamna ”kloss-i-kloss” med varandra. Det kan då föreligga en risk att vi vid en senare bedömning av bilderna på buken missar en förändring.
Blir man tvungen att ta om bilder på grund av rörelseartefakter finns risk att man missar en optimal kontrastuppladdning av främst njurarna då för lång tid förlupit efter kontrastinjektionen och kontrasten därför har hunnit spädas ut i blodcirkulationen.
Kan man av någon anledning inte alls ligga ner (på magen eller ryggen) eller ligga någorlunda stilla går denna undersökning inte att genomföra.

En enskild bildserie tar ca. 2-5 sekunder.

Undersökning tar 20 till 40 minuter.
En röntgensjuksköterska utför denna undersökning.

Kontrast och läkemedel

Kontrastmedel injiceras intravenöst in i blodsystemet med hjälp av en sk. ”tryckspruta”.

Förberedelser krävs av patienten i förväg om jodkontrastmedel skall användas. Dessa förberedelser utgörs av blodprov¹⁷ och viss fasta inför undersökningen.
Diabetiker som medicinerar med Metforminpreparat¹⁸ ska göra ett uppehåll med denna medicinering inför samt efter genomgången undersökning som involverar jodkontrastmedel. Information om detta fås oftast i den kallelse som skickas hem till patienten inför en röntgenundersökning.

Efteråt

Viktigt att dricka mycket 1-2 dagar efteråt om kontrastmedel injicerats till blodet vid undersökningen.
Har patienten gjort ett uppehåll med Metformin medicinering ska patienten ta ett blodprov (S-kreatinin) efter 48 timmar innan denna Metformin åter tas igen.

Anatomi och fysiologi

Njurar

Till urinvägarna räknas [njurar] (renalis) (anatomi), binjurar (glandula suprarenales), urinledare (ureter) och urinblåsan (vesica urinaria). Njurarna kan liknas som bönformade men en stor del av befolkningen har annan form på konturen som är ofarligt. Njurarna ligger nedom diafragma som i normala fall sitter i höjd med bröstkota 12 till ländkota 1. Dessa kan dock ligga helt olika i höjd hos olika individer.
Njurarna är i de flesta fallen ca. 10-12 cm långa, 5-6 cm breda och 4-5 cm djupa (vuxen).
Runt njuren sitter en bindvävshinna, njurkapseln (capsula fibrosa renis), som håller ihop njuren. Runt hela njuren sitter ett relativt tjockt lager av fett (capsula adiposa).
Njurar och binjurar ligger utanför bukhinnan (retroperitonealt).
Njurarna sitter mot ryggen åt (dorsalt) i nivå med ländkota 1-2 (Th1-2). Vänster njure sitter ofta ca. 2 cm högre än den högra. Området på njuren där njurartären (arteria renalis), njurvenen (vena renalis) samt urinledaren (ureter) löper in heter njurporten (hilus renalis).

Njurbarken (cortex) har en tjocklek på ca. 1,5-2,5cm men blir tunnare med högre ålder. I njurbarken börjar njurens system för filtrering av blodet. Detta system kallas för nefron och utgörs av flera delar som har en egen specifik uppgift i bildandet av urin. Man räknar med att det finns ca. 1 miljon nefron i vardera njure.

Närmast njurkapseln finns en del av nefronet som heter Bowmans kapsel (capsula glomeruli) där orenat blod först kommer in i en mängd kapilärer sk. glomerulus. I glomerulus filtreras blodplasman ut i njurkanalen (tubulus) medan blodkropparna stannar kvar och flyter tillbaka till kroppen genom njurvener. I denna plasma finns alla vattenlösliga ämnen som cirkulerar med blodet i kroppen. Denna första filtrering av blodplasma till njurkanalen kallas för primärurin och utgör ca. 160 liter per dygn.
Njurkanalen består av en u-formad slynga (Henle’s slynga) vari det mesta av primärurinen återabsorberas igen till kroppen så som vatten, salter, glukos, aminosyrer, mm. Njurkanalen är ca. 20-60mm lång och har en diameter på 15-60μm. När vätskan nått slutet på njurkanalen har ca. 85% av primärurinen återabsorberats genom kapillärer som omsluter njurkanalen.
Njurens samlingsrör resorberar den sista vätskan och ämnen tillbaka till kroppen i form av elektrolyter. Den återstående koncentrerade urinen från njurkanalen är den sekundärurin på ca. 1,5 liter per dygn som då kissas ut. Mängden urin varierar med hur mycket vätska en person dricker.
Mängden urin varierar med hur mycket vätska en person dricker. Mängden urin en människa kissar ut är ca. 1,0-2,5 liter urin per dygn. Är urinmängden under ca. 700ml per dygn hos en människa som äter och dricker normalt innebär detta att slaggämnen i blodet stannar kvar i kroppen då urinen inte kan koncentreras hur mycket som helst.

Njurarnas funktion är att reglera kroppens vätskeballans samt utsöndra vattenlöslig slaggprodukter. Andra organ som avlägsnar slaggprodukter från kroppen görs via gallan samt via lungorna (koldioxid, mm).

Njure (renalis) och urinledare (ureter) autentisk — Njure och urinledare

Njurarnas styrs av hormoner från hypofysen som är en endokrin körtel lokaliserad i hjärnan. Hypofysen i hjärnan insöndrar ett antidiuretiskt hormon (ADH) som reglerar hur mycket vätska som återabsorberas i njurkanalerna. Saknas ADH-hormon i kroppen kan urinen inte koncentreras utan den sekundära urinmängden blir mycket stor (>20 liter urin/dygn). Detta kan ske vid viss diabetessjukdom (diabetes insipidus). Även alkohol påverkar ADH-insöndringen och ger ofta större mängder urin än normalt.

Binjurarna, som sitter på toppen av njurarna, har inget med urinproduktionen att göra utan är endokrina körtlar som som producerar en mängd hormoner¹⁹ för reglering av en stor mängd av kroppens funktioner.

Urinen

Urinen består till ca. 95% av vatten. En stor del av den övriga mängden urin består av urinämnen (urea) som består av produkter efter nedbrytningen av proteiner och aminosyror. Andra mindre mängder slaggprodukter som finns i urinen är kreatinin, urinsyra, ammoniumjoner, natriumjoner, kaliumjoner, kalciumjoner, kloridjoner samt fosfatjoner. Även en liten mängd svavelföreningar lämnar kroppen med urinen. Förutom dessa uppräknade ämnen i urinen finns ytterligare ett tusental andra ämnen (salter, enzymer, glukos, slaggprodukter efter hormoner, vitaminer och läkemedel), i urinen men i så små mängder att de är knappt mätbara. Glukos förekommer normalt i ytterst små mängder i urinen (0,5-1,0 mmol/l) där en ökad nivå av glukos ger en indikation på diabetes. Proteiner får normalt inte heller förekomma i några större mängder i urinen vilket i annat fall kan tyda på en njurfunktionskada.
Urinens ljusgula färg fås av urobilinföreningar²⁰. En mer koncentrerad urin ger normalt en mörkare urin (morgonurinen).

Urinledare

Urinledare (ureter) är som det låter en passage för urinen från njurar till urinblåsa. Urinledarna löper från varsin njure ner framför och längs med ländmusklerna (psoasmuskeln) och har sitt inlopp i urinblåsan på varsin sida på dess undersida.
Urinledarens vägg består av ett kraftigt muskelskikt som utför de peristaltiska rörelser som föser urinen från njuren till urinblåsan.

Urinblåsa och urinrör

Urinblåsan (vesica urinaria) är en reservoar för bildad urin som behöver tömmas (kissa) vid viss fyllnad. Urinblåsan består av ett muskellager med en beklädnad av fibrös kapsel invändigt samt utvändigt.
Blåsan rymmer normalt ca. 200-500ml urin. Vid ca. 400ml urin i blåsan brukar man normalt inte tänka på annat än att få gå på toaletten och kissa. I urinblåsans vägg sitter sk. spänningsreceptorer som känner av hur utspänd urinblåseväggen är och skickar då en signal via ryggmärgen till hjärnan. Oavsett urinmängd i urinblåsan drar denna per automatik (autonoma nerver) samman sig med regelbundna intervaller.
Vid urinrörets början sitter en sfinkter som endast vidgar sig när trycket ökar så pass mycket i urinblåsan att den inte kan hålla igen. Denna blåssfinkter (musculus sphincter vesicae) kan man med egen viljan hålla stängd men inte med egen vilja få den att slappna av utan detta styrs av trycket i urinblåsan. Detta tryck kan man påverka och därigenom urinera när man själv önskar genom att krysta med bukmuskulaturen där man samtidigt slappnar av med muskler i bäckenbotten. Då öppnar sig sfinktern…

Urinblåsan ligger likt njurarna utanför själva bukhinnan (retroperitonealt). Urinblåsans tak ligger an mot bukhinnan medan framdelen ligger alldeles bakom symfysen. Denna närhet till symfysen kan medföra att skelettskador här även skadar urinblåsan. Blåsans ovandel bekläds med bukhinnan.
Hos mannen ligger urinblåsan an mot ändtarmen (rektum). Under blåsans botten vid urinrörets början vilar urinblåsan mot prostatakörteln som helt omger urinröret. Urinröret hos mannen är ca. 20-25cm långt (lite beroende på penislängd).
Hos kvinnan ligger livmodern och slidan mellan urinblåsan och ändtarmen (rektum) dvs. blåsan ligger inte an mot ändtarmen så som den gör på mannan. Urinröret är hos kvinnan ca. 3-5cm.

Läs mer

[Standardiserat vårdförlopp SVF] Cancercentrum kunskapsbanken.