Tidigare gjordes angiografi av skallens och halsens blodkärl (artärer) oftast som en diagnostisk utredning, och som ett komplement till tidigare gjorda undersökningar med datortomografi (CT) eller magnetkamera (MR). Angiografin gjordes då för att närmare utreda aneurysm (utbuktning av kärlväggen), stenoser och trånga kärlavsnitt, kartlägga malformationer, kärlmissbildningar.
Indikation
Elektiva1Tidbokade undersökningar.
Angiografier av skallens och halsens kärl görs inte för enbart diagnostik av blodkärlen. Denna diagnostik kan göras mycket enklare med enbart datortomografi (CT) eller magnetkamera (MR) som inte kräver de förberedelser eller den postoperativa eftervården som en invasiv angiografi kräver.
En angiografi av hjärnans och halsen artärer idag är således mestadels inriktad på åtgärd av diagnostiserad patologi efter tidigare gjord undersökning med CT eller MR.
Vanligast elektiva behandling utgörs av förträngning (stenoser) i halsartären. Lokalisation för förträngning är vanligen vid kärldelningen i gemensamma huvudartären där de två kärlgrenarna , inre- [anatomi] och yttre [anatomi] huvudartären, löper vidare upp till hjärnan. Förträngningar här är en vanlig orsak till att få en propp (infarkt) i hjärnan. Denna ”propp” uppe i hjärnan har då lossnat från halskärlet och flyter med blodströmmen där den då sedan fastnar längre ut i det allt mer avsmalnande blodkärlet och ger upphov till en hjärninfarkt. Beroende på hur tidigt proppen sätter sig och hur stor del av hjärnan detta då tilltäppta blodkärl försörjer avgör infarktens utbredning och neurologiska skada.
Ett alternativ till den interventionella (angio) åtgärden av förträngningar i halskärlen är med kirurgi. Det kirurgiska alternativet är idag standard och oftast enda alternativet på flertalet sjukhus i Sverige. Denna operation görs då med enbart lokalbedövning.
Akuta
Stroke eller sk. hjärnkatastrof är den initiala diagnosen för en akut neurologisk sjukdom innan man med datortomografi (CT) eller magnetkamera (MR) ställt rätt diagnos för om det är en hjärninfarkt eller hjärnblödning.
En sk. hjärndödsangio (4-kärlsangio) är en diagnostik för att kunna dödförklara en patient där den kliniska undersökningen inte med säkerhet kan fastställa att en total ”hjärninfarkt” föreligger.
Normalt kan en person dödförklaras genom att vissa kliniska kriterier uppfylls (ingen puls, andning, upphörd hjärtfrekvens och ljusstela pupiller). Att dödförklara en patient som ligger i respirator, förgiftningsfall, nedkylda patienter eller där orsaken till hjärnskadan är okänd är svårare.
Förutom kliniska tester med bla. apne´test (kontroll av spontanandning) kan en angiografi av hjärnans blodförsörjning bli aktuell. En patient med helt upphört kontrastflöde i hjärnans interna grenar kan då med säkerhet förklaras hjärndöd.
En vanlig indikation för denna undersökning av hjärnans funktion är vid donation av organ från patient med upphävd hjärnfunktion.
Metod
Kring det tänkta punktionsställe ges lokalanestesi (bedövning i huden) innan man sticker med själva angionålen som är en något grövre kanyl än en vanlig injektionsnål.
Vid en ”perifer angiografi” punkteras oftast lårbensartären (a. femoralis) i ljumsken med en kanyl. Vi denna punktion för man sedan in en tunn kateter. Katetern för man sedan upp genom aortan där kateteränden placeras i höjd med aortabågen där halsens- och skallens kärl avgår.
Kontrastmedel tillföres med hjälp av en sk. tryckspruta för att få in tillräckligt med kontrast på kort tid.
En första bedömning göres av halsens kärlavgångar från stora kroppspulsådern (aorta) för att utesluta ev. förändringar inom detta område. Mycket kalkbeläggning eller förträngning vid avgången till halskärlet medför större risker för något lossnar då man för in katetern och far upp i hjärnan och ge en hjärninfarkt. Man kan vid dessa tillfällen välja att avbryta och patienten får då ev. genomgå öppen kirurgi istället.
Vid behov av noggrannare kartläggning eller åtgärd av halsens och skallens kärl går man sedan in med kateter i det aktuella kärlet som behöver undersökas eller behandlas. Man gör då en selektiv undersökning av de aktuella kärlen. Bilderna man får vid en selektiv undersökning blir mycket bättre då kontrasten sprutas in i aktuellt kärl och fyller på så sätt ut kärlträdet tydligare.
Vid ballong-dilatation av en halsartär för man upp en mycket tunn kateter i det aktuella kärlet. Innan man dilaterar det trånga partiet i blodkärlet med en ballon lägger man även in ett litet ”paraply” som fångar upp eventuella småproppar (fragment) som kan lossna från kärlväggen vid ballonvidgningen. Detta som en säkerhet mot att en propp flyter iväg längre upp i hjärnan.
Efter ballong-dilatationen läggs oftast ett metallstent som dels håller kärlet öppet samt hindrar fler fragment att lossna från kärlväggen. Stentet sitter monterat (ihopvikt) på en ballongförsedd kateter som väl på plats i förträngningen blåser upp stentet till sin normala storlek. Stent finns i en mängd storlekar och längder och väljs efter hur storlt kärlet är i sina friska delar samt hur långt förträngningen är. Detta kartlägger man med bildtagning initialt.
Efter behandlingen drages detta ”paraply” ut tillsammans med de andra katetrarna via ljumsken med ev. medföljande lossnade fragment/proppar i ”paraplyet”.
Enbart en diagnostik av halsartärerna göres inte med endovaskulär teknik utan denna diagnostik ska vara gjord med ultraljud eller MR. Den interventionella delen dvs angio med ballongdilatation och ev stent tar normalt omkring 2-3 timmar.
Eftervård
Eftervård efter en angiografisk intervention av halsens- och skallens artärer är några timmars sängläge på en postoperativ avdelning för tätare efterkontroller varefter mobilisering kan påbörjas successivt på vårdavdelning.
Anatomi och fysiologi
Uppdateras…