Sialografi

Saliven utsöndras  hela tiden mer eller mindre via spottkörtlar i munhålan. Saliven är den tunnaste av kroppens alla vätskor (blod, urin, mm.) då den innehåller 99% vatten.
I ”vila” utan yttre påverkan utsöndras ca. 0,25 ml saliv per minut till munhålan. Vid yttre påverkan utsöndras ca. 1 ml saliv per minut. Salivutsöndring sker även genom att enbart tänka på mat eller på ens sinnesstämning. Normal salivutsöndring per dygn uppgår till 1-1,5 liter per dygn. Saliven har en uppgift i att smörja munhålans slemhinna så denna inte torkar samt remineralisering av tändernas yta, mm.
Dessa körtlar med saliv tillhör matspjälkningsorganen då saliven även deltar i matsmältningen genom att tillföra maten i munnen enzymer (amylas), fuktar maten för enklare transport genom matstrupen,

Sialografi är en undersökning där spottkörtelgångarna (salivgångar) och tillhörande spottkörtlar bildmässigt framställs med hjälp av injicerad kontrastmedel i den aktuella salivgången.
Denna undersökning görs oftast på en odontologisk enhet på sjukhuset.

Indikation

Besvär med salivflödet visar sig oftast i samband med måltider då man även kan uppleva en smärtande svullnad av en spottkörteln. Detta kan då bero på en spottsten som sitter fastkilad i salivgången och orsakar hinder för salivflödet från den aktuella salivgången. Mellan måltiderna återgår spottkörtlarna till en mer vilande period med låga volymer av saliv för att vid nästa måltid åter ge symtom som smärta vid ett ökat salivflöde.
Indikation för att göra en sialografi kan även vara vid svullen kind utan annan uppenbar orsak, tecken på inflammation i spottkörtel (parotit), stenextraktion, Sjögrens sjukdom eller kartläggning inför operation i munhålan.

Det finns alternativa undersökningsmetoder så som ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetkamera (MR) om frågeställningen på patologi enbart gäller spottkörtelvävnaden (parenkym) som tumör, inflammation, mm.
Om undersökningen ska göras med ultraljud krävs oftast en mer utvidgad frågeställning än enbart misstanke på spottsten. MR görs oftast som en utredning av annan känd patologi så som kontroll av hals- mun tumör. Vid undersökning av svalget med CT erhåller man förutom bilder av mjukdelar i mun och svalg även ev. spottstenar i salivgångarna inom detta område.
Undersökningar med indikation för enbart spottsten görs inte med dessa metoder på rutin då dessa modaliteter oftast är hårt uppbokade med ibland mycket långa väntetider för annan mer prioriterad diagnostik och utredningar.

Patologi inom spottkörtelsystemet handläggs oftast av öron-näsa-hals specialist som vid behov remitterar patienten för någon form av bilddiagnostik  (röntgen).

Patologi

Spottstenar (sialolithiasis) har något oklar orsak som inte kan kopplas till föda eller annan bakomliggande sjukdom. Dessa spottstenar kan finnas inom alla spottkörtlarna men återfinns vanligen i underkäkens salivgångar (gl. submandibularis). Ett stopp i underkäksspottkörteln ger i de flesta fall upphov till en blåfärgad slemhinna under tungan som uppkommer av salivansamlingen här vilket orsakas av en spottsten. Spottstenar under 4 mm kan sköljas ut spontat om patienten tar något surt i munnen som då kraftigt ökar salivflödet. Vid större stenar eller där spottsten inte spontant avgår kan en stenextraktion bli aktuell för att avlägsna detta konkrement. Större stenar i själva spottkörteln, som inte spontant avgår, kan behöva åtgärdas kirurgiskt där delar av eller hela spottkörteln avlägsnas (exstirpation).

Infektioner inom spottkörtelsystemet (sialoadenit) utgör en vanlig orsak till hinder i salivgångarna. Denna infektion beror då på bakterier (staphylococcus aureus, streptokocker, haemophilus influenzae) eller virus (coxsackie, cytomegalovirus, paramyxovirus).  Sarkoidos¹En inflammatorisk sjukdom som kan uppträda i praktiken överallt i kroppen samt i spottkörtlar. Spottkörtlarna blir svullna och ömma. Drabbar dock oftast lungorna men kan även ses i huden, ögon, lymfbanor, mm. är en inflammatorisk sjukdom som kan sätta sig i bla. spottkörtlarna. Förstorade lymfkörtlar kan även förekomma vid inflammation, i främst öronspottkörtlarna, i samband anna underliggande infektion som tuberkulos, lymfom eller HIV-infektion.
Föreligger en infektion i spottkörteln kan man oftast pressa ut lite var genom utförsgången i kinden.
En tidigare vanlig orsak till inflammation i spottkörtlarna var påssjuka (epidemisk parotit av paramyxovirus) som dock ses mer sällan idag efter att barnvaccinationsprogrammet (MPR mässling/påssjuka/röda hund) startades på 60-talet.

Förstorade öronspottkörtlar (glandula parotis) kan även ses vid förgiftningstillstånd med tungmetaller.

Sjögrens sjukdom (siccasyndromet) är en långsamt progredierande inflammatorisk (autoimmun) sjukdom som påverkar kroppens exokrina körtlar. Till dessa exokrina körtlar hör allt där det utsöndras vätska till externa organ så som ögonen hornhinna, tårkanaler, spottkörtlar, hud, slemhinna i mun, underliv, mm. Sekretionen till dessa organ blir ofta kraftigt nedsatt. Denna sjukdom drabbar främst kvinnor (9 av 10) som då kan uppkomma i en symbios med en reumatisk sjukdom (sekundär Sjögrens syndrom). Primär Sjögrens sjukdom uppkommer utan annan bakomliggande sjukdomstillstånd.
Till dessa exokrina körtlar hör således spottkörtlarna med dess salivutgångar. Inflammationen i spottkörteln medför att salivproduktionen minskar kraftigt (hyposalivation) med följd en ökad muntorrhet.
Denna torrhet i munhålan kan medföra heshet, torrhosta, svårigheter att svälja föda (torrt), ökad risk för kariesangrepp då remineraliseringen genom saliven minskat, mm.
Diagnosen för Sjögrens sjukdom ställs oftast genom de kliniska symtom patienten har (ovan) samt mätning av salivproduktionen. Det finns inget botemedel för denna sjukdom utan patienten får behandla och lindra symtomen.
På en sialografi ses spottkörtlarna som en stor mängd utspridda salivkörtlar med kontrastmedel. Kan liknas vid ett körsbärsträd.

Tumör²Benigna tumörer inom salivgångarna kan vara pleomorf adenom, Warthins och onkocytom.
Maligna typer kan utgöras av adenokarcinom, lymfom, mycoepidermoid cancer, adenoidcystisk cancer samt metatstaser från annan primärtumör. kan utgöra en annan orsak till ett påverkad salivflöde. Dessa tumörer sitter då vanligen inte i själva salivgången utan påverkar ett tryck utifrån omgivande vävnad som då klämmer ihop salivgången. Man kan även finna tumörer inom själva spottkörteln som kan påverka salivproduktionen. Dessa körteltumörer är då oftast av en benign natur. En vanlig tumörtyp i spottkörtlarna är pleomorf adenom som har en långsamt progredierande tillväxt. Som flertalet ”på pappret” andra benigna tumörtyper kan även denna ändra struktur till en malign typ.

Metod

Undersökningen genomföres med patienten liggande på rygg med huvudet vilande på en kudde.
En tunn trubbig ”kanyl” föres in ytligt i den aktuella spottkörtelns salivgångsmynning varpå man försiktigt sprutar in ett vattenlösligt kontrastmedel (jod) tills samtliga salivgångar till den enskilda spottkörteln har fyllts med kontrast.
Själva injiceringen av kontrast känns knappt.
Bildtagningen sker sedan med två sidoprojektioner och två frontala projektioner.

Efter kontrastinjektionen bedömer man även hur snabbt salivgångarna tömmer sig på den injicerade kontrasten. En frisk spottkörtel tömmer sig normal helt inom 1 minut.

Undersökningen tar 20-30 minuter.
Denna undersökning göres i regel av en övertandläkare med assistans av tandsköterska.

Inga förberedelser krävs för denna undersökning.

Anatomi

I hela munhålan har man ett stort antal små spottkörtlar där salivutsöndringen till munhålan sker.
Inom ansiktsregionen finns tre stora pariga spottkörtlar. Dessa är öronspottkörteln (glandula parotis), som ligger strax nedom och framför örat. Underkäksspottkörteln (gl. submandibularis), finner man under underkäkens vinkel. De minsta av dessa, undertung-spottkörtlarna (gl. sublingualis), är belägen under tungan och har ingen samlad utförsgång.

Saliv³Saliv utgörs till 99,5% av vatten. Övriga komponenter i saliven är proteiner, glykoproteiner samt mineraler (kalcium och fosfatsalter). En normal salivinflöde till munhålan utan yttre påverkan är ca. 0,25ml/min. Vid extern påverkan (föda, lukt, mm.) är salivflödet ca. 1ml/min. utgör den mekanism med att återföra mineraler till tandens yta efter ett surt angrepp vid måltiderna.

Uppdateras…