Sätta Salem sond

Uppdukning

• Duka upp på bordet:
  • Vald sond (12F)
  • Analgetisk gel (förfylld spruta med Citanestgel, Xylocaingel, etc.)
  • Fylld NaCl-spruta
  • Tom spruta.
  • Tejp-remsor (för fixering efteråt)

Procedur

• Att ha patienten liggande eller sittande beror mycket på patientens tillstånd.
  Att sitta upp upplevs ofta mer ”bekvämt” för vaken och rörlig patient. Patienten kan då ha en ”kräkpåse/skål” och servett i händerna. På röntgen underlättar det (även för patienten) om patienten ligger ner.
• Låt patienten själv välja näsborre. Om sår eller tidigare ingrepp välj den andra näsborren.
• Spruta in en mindre mångd (10-12ml) bedövningsgeli näsborren. Låt detta verka någon minut. Applicera även gel på sondens ände för ”bättre glid”.
  • Om patienten har kraftig reaktion vid passagen av bakre svalget kan ev. Xylocain-sprayn avsedd för näsa/svalg sprayas bak mot gomspenen och oropharynx.
    Om röntgen behövs bedövningsspray oftast inte då man med hjälp av genomlysning minimerar obehagen vid snabb passage av sonden genom svalget.
• Sonden föres in genom näsborren.
  • Vinkla sonden uppifrån nästippen sett för enklare passage genom nasopharynx.
    Patienten kan [ hålla huvudet framåtböjd ] vid passagen genom svalget ner i esophagus.
    Man kan behöva behöva backa ut ledare några cm för att den då mjuka sondspetsen enklare ska vika av neråt mot epipharynx.
  • Efter denna passage föres ledaren på helt igen för att räta ut sonden vid passagen av hypopharynx.
• Vid passagen förbi struplocket underlättar det om patienten sväljer medan sonden föres ner.
  • Vakna och ”klara” patienter kan svälja en klunk vatten samtidigt som sonden föres förbi struplocket och vidare ner i matstrupen.
  • Ledaren kan behöva ”böjas till” för att då lättare passera förbi delningen luft-/matstrupe.
    Vid genomlysning ha då ledarvinkeln pekande bakåt mot matrupens ”bakvägg”.
  • Om sonden sättes på röntgen kan den medföljande ledaren här bytas ut mot [angioledare] som har bättre styrbarhet och böjbarhet.
    Om patienten klöks och hostar våldsamt har sonden med stor sannolikhet [ hamnat i trachea ] istället.
    Sonden ska då backas tillbaka tills patientens kväljningar upphör.
• När sondens markering (se mäta längden ovan) är vid näsborren bör sonden ligga nere i ventrikeln.
• Kontrollera genom munnen att sonden ej ligger vikt eller snurrat sig i svalget på patienten.
• För kontroll av läge i ventrikelnkan luft sprutas in i sonden och askulteras med stetoskop.
  • Man ska nu även kunna aspirera maginnehåll via sonden. Finns PM för denna kontroll ska detta följas.
• Fäst sonden med tejp mot näsan.
• Vid oklart läge bör en röntgen göras för kontroll av sondens  läget innan nutriering eller medicinering påbörjas.

Uppdukning (sond till duodenum)

• Lägg till material på bordet:
  • OBS! Om sonden ska läggas ut i tarmen måste längden på sonden vara 122cm!
  • Ev. annan ledare [angioledare] standard eller Heavy-duty sort, ca. 130cm.
  • Spruta med jodkontrastmedel
    ( vid allergi mot jod eller annan planerad röntgenundersöklning används en tom 20ml spruta med rumsluft).

Procedur

• Prova först om den medföljande/befintliga ledaren till sonden klarar att föra ut sonden förbi nedre mag
  • Via sondens sidohål kan man ev. även föra ut ledaren ur sondens spets och leta vidare väg med denna.
  • Om ledaren passerar pylorus och bulben kan man sedan ”enkelt” följa efter med sonden.
• Kontroll av sondläget kan göras med en liten mängd (5-10ml) jodkontrast genom sonden.
  
  • Ska vara vattenlöslig jodkontrast för kontroll om sonden mot förmodan ligger ”fel”.
  • Om patienten har allergi mot jodkontrastmedel eller ska genomgå en annan röntgenundersökning där ev. kontrast i tarmarna kan påverka bedömning, etc. av bilderna kan man spruta ner 20ml rumsluft som ses då man samtidigt genomlyser med röntgen.