Magnetkameran (MR/MRI/MRT) är ingen röntgenapparat och avger således ingen röntgenstrålning.
Själva fenomenet bakom denna metod är känd sedan 40-talet. Den första MR-maskinen för medicinsk diagnostik tillverkades 1979 i England.
Denna teknik använder sig inte utav joniserande röntgenstrålar som exv. datortomografi (CT) som vid första anblick ger bildmässigt liknande bilder. Magnetkameran ger skarpa bilder som kan fås i alla plan mot kroppen utan att patienten behöver ändra ställning. Man får inga störningar från intilliggande ben här så som vid datortomografi.
De få nackdelar denna metod har är de oftast långa undersökningstiderna där patienten dessutom skall ligga still. Det långa och trånga utrymmet i apparaten för patienten kan även ge upphov till viss klaustrofobisk känsla. Dessutom skapar maskinen ett högt knackande ljud som kan upplevas obehagligt varför patienten som ska genomgå en MR-undersökning får låna hörlurar med musik som till viss del dämpar detta höga knackande ljud.
Teknik
Magnetkamera skapar bilder genom att skapa ett mycket kraftigt magnetfält kring kroppen och registrera responsen av kroppens väteatomer alltefter magnetfältet sätts på och stängs av. Denna teknik alstrar således ingen röntgenbestrålning och ska därför inte benämnas som en röntgenundersökning utan som en radiologisk bilddiagnostisk undersökning eller kort och gott MR-undersökning.
MR-maskinens magnetstyrka (fältstyrka) brukar anges i enheten ”tesla”. En idag normal fältstyrka på de MR-maskiner som finns ute i bruk på de flesta sjukhusen ligger på 1,5-3,0 tesla. Det finns forskningsmaskiner de stora universitetssjukhusen som har MR-maskiner upp till 7 tesla.
Denna kraftiga magnet medför att man inte kan ha något av metall med sig in vid undersökningen. Detta gäller elektroniska apparater, klockor, smycken, hörapparater, nycklar, hårnålar, pennor, mm, mm. Även bankkort måste lämnas utanför rummet med MR-kameran då annars informationen i bankkortet kan påverkas och gå förlorad.
Vid bildtagning sänds en radiopuls in mot kroppen som får kroppens väteatomer att ändra läge i förhållande till sitt ursprungliga läge. Då radiopulsen upphör återgår dessa väteatomer till sitt ursprungliga läge (relaxation) varpå de avger svaga radiosignaler som fångas upp av en mottagare.
En kraftig datorenhet tolkar denna stora mängd inkommande radiosignaler och skapar en gråskalig bild utifrån dessa. Bilderna kan liknas vid de som skapas av en datortomograf (CT).
Olika ”spolar” placeras även runt den kroppsdel som avses undersökas. Dessa spolar fungerar som extra sändare och mottagare för, de från huvudmagneten runt själva ”tunneln”, alstrade radiosignalerna.
Lämpliga organ för undersökning med MR är framförallt alla ”mjuka organ” som innehåller vätska så som hjärnan och ryggmärgen som också utgör den helt dominerande andelen av undersökningar med MR. MR är också överlägsen vad gäller diagnostik av benmärgssjukdomar och skador i leder (brosk och ligament).
Bildsnitten man erhåller kan vinklas i vilken riktning som helst av människokroppen.
Indikation
MR-tekniken alla fördelar till trots så är dessa undersökningar ofta kompletteringar till andra undersökningar med annan metod som CT, ultraljud och konventionell röntgen. Dock finns vissa specifika organområden där MR utgör en initial diagnostik.
Akuta skador med klara neurologiska symtom utreds oftast initialt med akut CT (datortomografi) vilket är en snabb och enkel metod. Vid neurologiska symtom med tex. medvetandesänkning, där genomgången CT-undersökning visat normala fynd dvs. en oklar diagnostik, görs en akut MR-undersökning.
Grunden för ortopedisk bilddiagnostik är dock fortfarande att en traditionell röntgenundersökning oftast föregår ev. vidare utredningar med CT eller MR.
Andra organ med patologi som utreds elektiv1Tidbokade undersökningar. med MR är lever och gallvägar, ryggrad och ryggmärg, skelett- och ledsjukdomar, kärlsjukdom på patienter med njursvikt2Nedsatt njurfunktion där njurarna inte klarar av att utsöndra tillräckligt vätska och för kroppen skadliga ämnen med urinen. eller tidigare svår allergi mot jodkontrast som därför inte anses klarar av en undersökning med tex. CT.
Metod
Vid undersökningarna får du byta om till sjukhusets patientskjorta för att inte riskera att material i egna kläderna kan påverka magnetfältet och därmed bilderna.
Du får ligga på en brits, som förs in i magnetens undersöknings-utrymme, som har belysning och är öppen i båda ändar. Undersökningsutrymmet för patienten i magnetkameran liknas som en tunnel som i sin helhet omges av en mycket kraftig magnetspole, radiosändare och mottagare för radiosignalerna från radiosändaren.
Patienten får oftast en sk ”spole” runt den kroppsdel som ska undersökas för förstärker signalerna till och från magnetfältet. En huvudspole kan kännas obehagligt då den tätt omsluter hela huvudet.
Röntgensköterskan som utför undersökningen sitter i rummet intill och kan både se och höra dig. Du kan när som helst påkalla sköterskans uppmärksamhet via en signalanordning.
Under tiden bilderna tas hörs ett kraftigt knackande ljud. Patienten får låna hörlurar för detta som kan förses med musik. Patienten har även möjlighet att även ha egna öronproppar som extra skydd mot detta högt knackande ljud från maskinen.
Det kan bli något varmare i magnetkameran. Det finns en fläkt personalen kan öka eller minska om så önskas av dig.
Varje bildserie tar 1-10 minuter med korta pauser mellan.
Hela undersökningen tar mellan 30 och 60 minuter, beroende på vilken kroppsdel som ska undersökas. Det är viktigt att ligga stilla under hela undersökningen för att bilderna ska bli bra.
I en del fall behöver man spruta in kontrastmedel (Gadolinium) i ett blodkärl i armen för att få bästa möjliga utbyte av undersökningen.
Förberedelser
Förberedelser krävs vid undersökning av tarmar, gallvägar samt då undersökningen involverar injektion med MR-kontrast till blodbanorna.
Inopererade elektroniska apparater (pacemaker etc.) eller magnetiska metall-klips i hjärnan omöjliggör med största sannolikhet en undersökning. Metall-splitter i ögat eller någon annan del av kroppen kan också vara ett hinder för att genomgå denna undersökning. För MR-undersökning krävs oftast att man i förväg fyller i ett formulär och tar med sig vid undersökningen. Annan metall i kroppen, såsom höft-, knäprotes, kopparspiral eller metallclips i buken är däremot inget hinder för en MR-undersökning.
Vid cellskräck (klaustrofobi) går undersökningen ofta att genomföra om patienten får något lugnande medel innan undersökningen. Små barn som ska undersökas med MR sövs oftast för att klara att ligga stilla en längre stund.
Kontrast
Vattenlösligt kontrastmedel kan injiceras i blodet för att påverka hur kroppens vätejoner beter sig i de olika organen och vävnaden vid påslag av magnetfältet. Generellt så påverkar MR-kontrast vätejonerna i den vävnad kontrast finns till att återgå till sitt ”normala” läge (relaxation) i kroppen snabbare än i organ och vävnad med mindre påverkan av kontrastmedel.
Idag finns ett vattenlösligt kontrastämne för klinisk bruk som injiceras i blodet som heter Gadolinium.
Gadolinium är starkt ”ferromagnetiskt”3Ett ämne som har vissa specifika egenskaper vid pålagd extern magnetism. vid lägre temperaturer. Dvs. ämnet påverkar materia som riktas om till en parallellt riktning. Denna egenskap förloras ovanför en viss temperaturgräns (sk. Curietemperatur), som vid tex. kroppstemperatur och blir då ”paramagnetiskt” (ingen magnetism).
Utsöndring
Gadoliniumkontrast lämnar kroppen via urinen. Några kontrastsorter (för leverundersökningar) lämnar kroppen även via gallan.
Kontrast som drickes lämnar kroppen via tarmen där en ytterst liten del av kontrasten tas upp i blodet.
Amning
Vid amning förs en mycket liten mängd gadolinium över med bröstmjölken om modern gjort en MR-undersökning med intravenös användning av MR-kontrast senaste 24 timmarna. Då kontrast absorberas i en ytterst liten del från tarmen medför denna minimala mängd gadolinium som kanske förs över med modersmjölken till barnet förväntas ingen effekt alls på barnet (läkemedelskategori 4A)4Grupp 1: Passerar ej över i modersmjölk.
Grupp 2: Passerar över i modersmjölk men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.
Grupp 3: Passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser.
Grupp 4A: Uppgift saknas om passage över i modersmjölk.
Grupp 4B: Uppgift om passage över i modersmjölk är otillräcklig för att bedöma risken för barnet.
FASS 2015. Vid fall där den ammande modern trots allt är orolig för detta kan modern inför MR-undersökningen tappa ut bröstmjölk i förväg som räcker i ett dygn efter gjord undersökning.
Kontrasten som förs över med bröstmjölken är så pass liten som <0,04% av den dos modern fick injicerat i blodet. Den volym som når fostrets blodsystem uppskattas till <0,0004% av den dos modern fick injicerad i blodet då barnets tarm tar upp näst intill omätbara mängder av den kontrastmängd som trotts allt förs över med bröstmjölken.
Läs mer
- [Förberedelser inför MR]
- [Om strålning i vården ] (Strålsäkerhetsmyndigheten)