Bröstrygg

Bröstryggraden (columna thoracale) består av 12 kotor. Från varje kota utgår ett par revben. Kotkropparna och dess utskott utgör ett bra skydd för ryggmärgskanalen.
Ryggbesvär är vanligt förekommande såväl hos befolkningen som på en röntgenavdelning. Man räknar med att ca. 80% av befolkningen får ryggbesvär någon gång under livet.

Indikation

Liksom vid skada i halsryggen är den viktigaste bedömningen om ryggskadan är stabil eller instabil.
Som förstahandsval för diagnostik efter traumatiska våld mot bröstryggen görs idag alltid en akut datortomografi (CT). Vid dessa skador efter större trauma kan man oftast även finna multipla revbensfrakturer och skador inom bröstkorgen.
Vid ryggskador med neurologiska symtom måste den kliniska nivån på trolig ryggskada vara utredd. Vid neurologiska symtom som ben-, blåspares samt spasticitet finns skadan troligen inom bröstryggen och måste inom denna ryggavsnitt utredas skyndsamt för att undvika bestående skador.

Vid ”mer enkla” ryggbersvär gör patientens egen läkare en klinisk bedömning ifall det finns indikationer för att fortsätta med en röntgenundersökning.
Stora flertalet röntgenundersökningar av ej akuta ryggbesvär börjar med en konventionell röntgen. Denna röntgen ger en grov bedömning av ryggpelaren som ofta inte ger en fullständig diagnostik. Stora flertalet ryggbesvär som relateras till kotdiskar (diskdegeneration, diskbråck, mm.), förslitning av kotlederna (intervertebralleder, facettledsartros), belastningsskador (kotkompression, fraktur, mm.), ryggmärgsåkomma (spinal stenos) med mera är svår att få en säker bilddiagnostik på med vanlig konventionell röntgen. Vid behov av en fortsatt utredning går man vidare med magnetkamera (MR), datortomografi (CT), scintigrafi, mm.

Patologi

20% av alla frakturer i ryggen omfattar mer än en kota. I 5% av fallen finns det en frisk (oskadad) kota mellan två eller fler skadade kotor.
Skador i bröst-ländryggen med kotskada är oftast belägen vid övergången till ländryggen (TH12-L2) där den mer stela och i viss mån av revben skyddade bröstryggen övergår till en mer rörlig oskyddad ländrygg.
Det är i denna övergång mellan bröst- och ländrygg man ofta finner mer uttalade degenerativa¹Åldersrelaterad nedbrytande sjukdomsprocess i ett organ. förändringar som förslitningar, diskbråck och spondylos²En oftast degenerativ (oftast åldersrelaterad) sjukdomsprocess i leder som inte beror på inflammation. Tillståndet karakteriseras av bildandet av osteofyter framtill på kotkropparna över diskmellanrummet..
En komplikation till [diskgeneration] är en kotglidning (spondylolisthes) mellan två kotkroppar som ofta beror på en defekt i den bakre kotbågen vilket medför att den övre kotan glider framåt i förhållande till den underliggande kotan..

Den vanligaste skelettskadan (50%) inom bröstryggen är oftast kilformade kompressionsfrakturer³Denna skada i kotans främre den uppkommer oftast genom tunga lyft med ryggen krökt framåt (flexion). Vid denna kompression av kotans främre den får kotan en kilformat utseende (smala kildel framåt) på sidobilden med konventionell röntgen. på en eller flera kotor. Denna kotskada räknas som stabil men utgör oftast ett smärtsamt symtom för patienten som har en tendens att gå starkt framåtlutad för att undvika smärtförnimmelser vid mer normal gång med ryggen upprätt.
Skadan medför i de flesta fallen endast kortvarigt sängläge tills den akuta värken har släppt.

Andra skador som kan uppstå inom bröstryggen är och tumörer. Vanligaste typen inom bröstryggen är meningeom som är en intradural mjukdelstumör som drabbar mestadels äldre kvinnor. Denna tumörtyp sprider sig sällan utanför ryggmärgshinnorna (extradural).
Neurinom är en tumör som även den sitter intraduralt och kan sitta längs hela ryggraden. En vanlig lokalisation är inom intervertebralhålen för nervroten där en tillväxt kan ske extraduralt ut genom kothålet (sk. hanteltumör).

Ryggmärgskanalen ner genom bröstryggen utgörs av en mer trång passage varför ev. skador i bröstryggen alltid ska kompletteras med en utvidgad diagnostik av ev. ryggmärgsskador. med datortomografi eller magnetkamera.

Metod

En konventionell röntgen av bröstryggen tages med en frontal– och en [sidobild] när patienten ligger ner på röntgenbritsen. Sidobilden tas med patienten liggande på sidan om detta är möjligt för patienten.

Magnetkameran (MR) har fått en allt större betydelse vid undersökningar av ryggen. Ofta då som kompletterande undersökning efter en initial konventionell röntgen.

Anatomi och fysiologi

Ryggraden (kotpelaren) utgör den enda fasta förbindelsen mellan överkroppen och underkroppen. I sidoprojektion har ryggraden 3 böjar där halsryggen och ländryggen böjer framåt sk. lordos medan bröstryggen böjer sig bakåt i båda ändar sk. kyfos. Denna böjning av ryggraden medför att all belastning från övriga kroppens organ kommer rakt över benen vilket underlättar för ballansen.

Kotpelaren utgörs av sammanlagt ca. 24 ”äkta” kotor, 7 halskotor (columna vertebralis), 12 bröstkotor (columna thoracalis) samt 5 ländryggskotor (columna lumbalis). Sedan tillkommer korsryggen (sakralryggen) som består av 5 sammanväxta kotor och tills slut svanskotorna som inte innehåller några ryggnerver utan endast utgörs av 3-5 bendelar.

Det kan förekomma varianter med någon extra eller en kota för lite i kotpelaren. Översta (7) kotorna utgörs av mindre kotkroppar som sedan efterhand längre distalt i kotpelaren blir allt större då dom måste klara att bära en större vikt av kroppen. De 2 översta halskotorna är inte vanliga kotor utan den översta ”atlas” (C1) utgörs av endast en benbåge runt ryggmärgslanalen medan den andra ”axis” (C2) har en tapp (dens) riktat uppåt som sticker upp genom atlas-bågen. Tack vara denna konstruktion av de översta 2 kotkropparna kan huvudet vridas. Den enda halskotan som går att vrida är den översta som den gör runt denna bentapp (dens) medan böljning och vinkling av nacken sker i alla halskotorna.

Mellan vardera kotplatta ner till S3⁴Den sammanväxta sakralryggen har 4 par öppningar på vardera sida om mittåsen, som består av sammaväxta taggutskott, varav i de 3 översta hålen löper nerver ut. löper 31 par ryggmärgsnerver (nervus spinalis) ut från vardera sida om kotkroppens spinalutskott genom kothål (intervertebralhålen) ut till övriga kroppen. Första paret nerver (halsnerver) löper ut sidledes mellan skallbasen och atlas (C1) vilket medför att det finns 8 par halsnerver trots att det endast finns 7 halskotor. Nedersta nervflätorna från Th12 till S3 bildar länd-korsbensflätan (flexus lumbosacralis) som via långa nervbanor engagerar benen. Den berömda ischiasnerven utgår från S3 och löper ända ner till tårna.

Längs större delen av ryggraden (Th12-L1/L2) löper ryggmärgskanalen (spinalkanalen) som ligger väl skyddad (i normala fall) omhöljd av ryggkotornas delar.
Runt hjärnan och längs ryggmärgskanalen (subarachnoidalrummet) finns ca. 100-150ml ryggmärgsvätska⁵Likvor har samma densitet som hjärnan som flyter omkring i denna vätska. Det produceras ca. 500ml ny likvor per dygn vilket sker i en struktur som heter plexus choroideus som finns i hjärnans tredje och fjärde ventrikel.
Likvorvätskan saknar nästan helt celler och utgörs av vatten, klorider och en mycket liten del proteiner och glucos.
Om likvorcirkulationen hindras stiger trycket inuti hjärnan då likvorproduktionen fortgår hela tiden. Hos spädbarn förstoras skallen då skallens platta ben inte vuxit ihop än och kan därför vidgas (hydrocephalus/vattenskalle). Denna utvidgning av skallen går inte hos vuxna individer varför ett ökat tryck i hjärnan kan medföra svåra hjärnskador. (cerebrospinalvätska/likvor) som bla. kyler och skyddar hjärnan från stötar.

Ryggraden är mer eller mindre böjlig åt alla håll vilket möjliggörs genom de mjuka kotdiskar (intervertebraldiskar) som finns mellan varje kota längs hela ryggraden.
Kotdiskarna⁶Kärnan (nucleus puplosus) i disken innehåller mer vatten (77%) än dess ytterhölje runt om (70%). En normal belastning av ryggen under dagtid gör att diskarna förlorar (10-25%) vatten och blir något lägre i höjd. Detta vatten återtar diskarna under vila och återfår då sin normala höjd igen. En person kan således minska 1-2 cm i höjd under en aktiv arbetsdag pga. detta.
De kollagena trådarna i disken kan även tänjas ut vid sträckning resp. böjning med 30-60%. Disken kan formas som en kil som möjliggör dessa rörelser. Diskarna tål normalt ett oerhört högt tryck. Det krävs mycket kraft för att manuellt utanför kroppen trycka sönder dessa diskar (forskning av grisrygg som är snarlik människans).
Vid tunga lyft där ryggen böjs framåt sker en press av diskens massa bakåt mot kotans bakre ring däri ryggmärgen löper. Påfrestningarna är därför oftast stora på diskarnas hölje bakåt. (intervertebraldiskar) utgör även en stötdämpande effekt för såväl kotkropparna som kroppen vilket skyddar hjärna och organ från stötar vid gång, fall, hopp, mm.