Hjärtats impulsgivning upprepas regelbundet livet ut.

Hjärtats retledningssystem består av specialiserade celler som ser till att sammandragning av hjärtmuskulaturen sker samtidigt över båda hjärthalvor. Denna elektriska impulsgivning sker initialt i den sk. sinusknutan (nodus sinuatrialis) och sprider sig därefter utmed hjärmuskulaturen.

Sinusknutan är ca. 1cm lång och ett par millimeter bred. Den är lokaliserad i väggen strax nedom övre hålvenens inträde i höger förmak. Impuls från sinusknutan sprider sig genom förmakets muskelceller som ligger tätt ihop.

Mellan förmak och kammare finns en bindvävsskiva som hindrar passagen av elektriska impulser. Passage för den elektrisk impulsen från sinusknutan kan endast ske på ett ställe i hjärtat. Detta ställe kallas atrioventrikulärknutan (AV-knutan) som finns i höger förmaks nedre del. Passagen till kamrarna sker vidare i atrioventrikulärbunten (His'ska bunten). Vid denna passage av impulsen sker en fördröjning på ca. 0.1 sekund. Denna fördröjning gör att förmaken har hunnit tömma sig på blod ner i kamrarna innan impulsen sprider sig i kammarmuskulaturen och påbörjar en sammandragning som gör att blodet pressas ut i systemet (kretsloppen).

Denna urladdning i hjärtmuskulaturen kan mätas med EKG (elektrokardiogram). En EKG-kurva består av en grafisk ritan kurva bestående av P Q, R, S och T-våg. P-vågen (1) uppstår då impulsen sprider sig över förmakets muskelceller (depolarisation) och segel-klaffarna öppnar sig (2). Detta sker strax innan en kompression av förmaksmuskeln.
Q-taggen (3) uppkommer då förmaken drar i hop sig. Sträckan mellan Q- och R-taggen (4) markerar uppladdningen i kammarmuskulaturen där R-taggen är depolarisationen av kammarmuskeln. Sträckan R- och S-tagen (5) är kamrarnas sammandragning då blodet pressas ut i vardera systemkretslopp. Vid sträckan S- till T-taggen (6) är kamrarnas muskulatur fortfarande depolariserade då förmaken åter fylls med blod. T-taggen (7) visar kamrarnas återgång till det normala vilostadiet (repolarisation).

Vid systole drar kamrarnas väggmuskler ihop sig kraftigt av den elektriska impuls från sinusknutan och pressar ut blodet i de båda systemkretsloppen. Vid diastole slappnar kamrarnas muskulatur av vilket medför att segelklaffarna öppnas och blod kan rinna till från förmaken.

Impulserna från hjärtats retledningssystem regleras till stor del av det autonoma nervsystemet samt cirkulerande hormoner i kroppen. Nervbanor från hjärtplexus (nervfläta vid förmaken) går till både sinusknutan, AV-knutan och muskelceller i förmaken samt kamrarna. Vid sk. sympatisk nervpåverkan ökar hjärtfrekvensen och hjärtmuskelns arbete. Denna nervpåverkan av bl.a. adrenalin förbereder kroppen på "strid". Parasympatisk påverkan leder till långsam hjärtrytm och minskad arbete i hjärtmuskulaturen.

Om.. sinusknutan sätts ur funktion av någon anledning tar AV-knutan över och själv genererar den impuls som krävs för hjärtats muskelarbete. Dock sker denna impulsgivning lika frekvent som vid sinusrytm. AV-knutan klara endast ca. 60 impulser/slag per minut. Om... denna impulsgivare också slås ut tar en del av His'ska bunten över impulsgivningen med ca. 50 slag per minut.
OM... även impulsgivningen havererar här genererar kamrarna en egen impuls på ca. 30 slag per minut.

Vid rubbningar i retledningssystemet, främst vid bradycardi (långsam hjärtfrekvens) eller vid störd överledning av impulsen kan impulsgivningen ersättas med en sk. Pacemaker.